Det måste bli värre

Det välkända ordspråket “Det måste bli värre innan det blir bättre” kan förklaras på olika sätt, men alla förstår omedelbart innebörden.

Det kan dels handla om en opåverkbar cyklisk process, som att temperaturen efter hösten måste bli ännu kallare under vintern innan den blir lite varmare igen på våren för att sedan bli mycket varmare under sommaren.

Men i mer mänskliga sammanhang handlar det istället om att människor inte alltid agerar eller reagerar förrän det börjar bli helt nödvändigt. Om man till exempel har en sten i skon så kanske man väntar med att ta ur den tills man blivit riktigt irriterad, eller att den börjar göra ont mot foten. När man sedan har tagit ur stenen blir det snabbt bättre.

Men det behövde alltså först bli värre innan man gjorde någonting åt det – trots att man omedelbart hade kunnat ta ur stenen så snart man upptäckte att den fanns i skon.

Det handlar om motivation, och vissa människor blir motiverade långt innan andra blir motiverade beroende på hur känslig man är för det aktuella problemet. Och överfört till samhällsproblem av olika slag så motsvarar stenen i skon något som man antingen blir irriterad på eller själv har ont av.

Att det måste bli värre i hela samhället innan det blir bättre beror på att det ibland kan ta väldigt lång tid innan tillräckligt många i samhället har blivit tillräckligt irriterade på eller fått tillräckligt ont av ett samhällsproblem för att ens vilja göra något åt det.

Här uppstår ofta en konflikt mellan de som redan irriterat sig eller har ont av ett samhällsproblem, och de som inte alls irriterar sig eller har ont av det. De redan drabbade anser att de andra blundar för problemet medan de som inte alls drabbats anser att de andra överdriver eller ljuger.

Det är inte förrän en tillräckligt stor del av befolkningen har drabbats personligen av ett samhällsproblem – och därmed blivit motiverade att göra något åt det – som det kommer att åtgärdas.

Det hjälper med andra ord inte att gapa och skrika om ett samhällsproblem som ännu inte drabbat tillräckligt många personligen – de flesta samhällsaktivister känner nog igen sig i detta beklagliga konstaterande.

Något som paradoxalt nog skulle påskynda en förbättring vore därför att påskynda försämringen istället för att försöka hejda den. Endast då kommer tillräckligt många att snabbt drabbas av försämringen så att den därmed kan börja åtgärdas.

Jag ser därför med viss tillförsikt att de samhällsproblem som jag själv skrivit om i åratal blir allt värre, och således kommer allt närmare ett tillräckligt antal drabbade för att en förändring ska kunna ske.

Enda bekymret med detta är att det ofta tar så lång tid så att vissa samhällsproblem inte längre går att lösa utan att det medför ännu värre samhällsproblem av helt andra slag – som att lösa kriminalitet med en totalitär polisstat, överkonsumtion med fattigdom, illegal invandring med etnisk rensning, militära provokationer med kärnvapenkrig, osv.

Och då förvandlas plötsligt ordspråket “Det måste bli värre innan det blir bättre” till ordspråket “Ur askan i elden”.