Minska skadan

Alla som är tillräckligt gamla för att minnas en tid då de politiska partierna gick till val på sina olika sätt att skapa förbättringar i samhället har säkert noterat att så inte längre är fallet.

Sedan några decennier tillbaka består partiernas vallöften enbart av deras olika sätt att minska den skada som de föregående regeringspartierna har åstadkommit under sin tid vid makten.

Det ena partiet vill minska skadan som det andra partiets miljöpolitik har ställt till med – och den skadan var det andra partiets sätt att minska skadan som det ena partiets miljöpolitik har ställt till med.

Det ena partiet vill minska skadan som det andra partiets flyktingpolitik har ställt till med – och den skadan var det andra partiets sätt att minska skadan som det ena partiets flyktingpolitik har ställt till med.

Det ena partiet vill minska skadan som det andra partiets ekonomiska politik har ställt till med – och den skadan var det andra partiets sätt att minska skadan som det ena partiets ekonomiska politik har ställt till med.

Det ena partiet vill minska skadan som det andra partiets kriminalpolitik har ställt till med – och den skadan var det andra partiets sätt att minska skadan som det ena partiets kriminalpolitik har ställt till med.

Som du märker så handlar politiken inte längre om att skapa nya samhällsförbättringar utan enbart om att minska skadan som tidigare regeringar har ställt till med.

Man skulle säkert kunna förklara detta med en ökande inkompetens hos politikerna, eller en ökande polarisering i samhällsutvecklingen, eller en ökande globalisering av hela världspolitiken – eller något annat liknande.

Men oavsett förklaring så är detta mönster ett tydligt tecken på en samhällsutveckling som tidigare har varit i uppåtgående, men som efter att ha passerat sin topp har påbörjat sin långsamma nedgång på väg mot sitt fall.

Detta mönster är genomgående för hela Västvärlden, vars övriga länder befinner sig i precis samma situation. Det handlar därför om hela den västerländska högkulturens nedgång, snarare än om ett enskilt lands utveckling.

Därmed spelar förklaringar en mindre roll, eftersom det här rör sig om ett historiskt välkänt förlopp som har sin gång – oavsett vad de styrande försöker göra för att vända den nedåtgående trenden.

Och anledningen är just att varje lösning på ett samhällsproblem i det nedåtgående skedet av en högkultur innebär ett ännu större samhällsproblem än det samhällsproblem som skulle lösas. Detta är precis vad vi ser omkring oss sedan ett antal år tillbaka.

Så vad gör man då i en sådan situation om den verkligen är oåterkallelig?

Jo till att börja med så gör man sig medveten om den, så att man agerar utifrån verkligheten istället för utifrån illusoriska förhoppningar. Detta första steg är det allra svåraste steget att ta, eftersom man mycket ogärna vill acceptera en sådan verklighet. Man lever hellre kvar i illusionen att det snart blir bättre igen – som det alltid blev förr i tiden när samhället var i sin ständigt uppåtgående fas.

Nästa steg är att ta reda på om man själv står och faller med det samhällssystem som man är en del av. Man kanske är så hårt knuten till och beroende av samhällssystemet att det nästan är omöjligt att frigöra sig från det. Jobb, bostad, familj, skola, vård och omsorg är några av de faktorer som avgör detta för var och en.

Men ju friare man redan är från beroendet av samhällssystemet desto lättare blir det att undvika de negativa konsekvenserna av den pågående samhällsnedgången, och då kan man istället verka konstruktivt i det småskaliga nätverk av lokala vängrupper som samtidigt börjat växa fram som parallellt alternativ till det långsamt nedgående samhällssystemet.

Om allt detta finns oerhört mycket mer att säga, vilket jag redan gjort i min “Handbok för eftervärlden” som du både kan läsa och lyssna på om du besöker www.handbokforeftervarlden.se

Fundera gärna på hur pass hårt knuten eller oberoende du faktiskt är till det samhällssystem vi har. Det kan bli en överraskning åt både det ena och det andra hållet! Verkligheten är inte alltid vad man tror att den är.