Vågspelet

Framtiden ser ut att bli ett vågspel utan like i historien. Mänskligheten har på några få århundraden kommit förvånansvärt långt i sin demokratiska utveckling, men frågan är om det räcker med tanke på det vågspel jag här ska beskriva.

I vågspelets ena vågskål finns allt det som inger demokratiskt hopp inför framtiden och i den andra finns allt det som som tvärtom inger demokratisk hopplöshet inför framtiden. (Jag sätter ett [+] för den hoppfulla vågskålen och ett [-] för den hopplösa vågskålen nedan.)

[+] Internet med såväl enskilda privatpersoners nyhetsrapportering och sociala media har gjort det nästan helt omöjligt för ett lands makthavare inom politik, ekonomi och massmedia att dölja sanningen och sprida lögner. Det finns alltid någon eller några modiga visselblåsare som kan avslöja det som folket annars inte skulle få veta.

[-] Samtidigt finns det ännu fler privatpersoner som själva sprider lögner så att det blir svårt att veta vad som är lögn och sanning av allt som sprids på internet. Detta hamnar i den andra vågskålen och gör så att många inte vågar tro på någonting annat än det som makthavarna ovan sprider.

[-] Dessutom gör makthavarna själva allt de kan för att med massmedial, politisk, juridisk och ekonomisk makt stoppa avslöjandet av deras lögner och stoppa spridandet av sanningar som de vill censurera. Detta väger tungt i den andra vågskålen.

[+] Det råder fortfarande formell parlamentarisk demokrati i västvärlden, vilket gör att makthavarna inte kan göra vad som helst mot folket utan att det blir uppenbart när de bryter mot det egna landets lagar när de försöker stärka sin makt på just detta sätt.

[-] Därför försöker makthavarna ständigt ändra de lagar som inskränker deras makt, så att de inte blir lika bundna av demokratin. Och om de inte får igenom sina lagändringar vid första försöket så försöker de snart igen. Vanligtvis sker detta stegvis och gradvis, för att undvika alltför mycket uppmärksamhet och motstånd.

[-] Tyvärr kan makthavarna ändå upphäva landets reguljära lagar genom att utlysa undantagstillstånd eller nödläge genom att påstå att rikets säkerhet är hotat, vare sig det är sant eller inte – eftersom det är en ren bedömningsfråga. Därmed är det fritt fram för maktmissbruk av olika slag, om makthavarna är tillräckligt skrupelfria och manipulativa.

[-] Om makthavarna varken skulle lyckas ändra på lagar eller tillfälligt bryta mot reguljära lagar för att stoppa någon som hotar deras maktfullkomlighet så återstår ändå att lönnmörda den person som utgör ett tillräckligt stort hot mot deras makt – om inte annat så i avskräckande syfte. Detta är relativt vanligt i diktaturer men än så länge mycket ovanligt i demokratier.

[+] Många människor är relativt välinformerade och medvetna om vad som sker i samhället, genom att de kan jämföra all nyhetsrapportering med vad de själva och deras närmaste omgivning upplever i sin vardag, och därmed lättare kan avgöra graden av sanning och censur i allt som de tar del av via olika typer av media.

[-] Heltidsjobb, familj och välbehövlig avkoppling gör att många helt enkelt inte anser sig ha tid att sätta sig in i vad som pågår i samhället och världen, utan låter statlig media stå för den enda bild av omvärlden som de väljer att ta in. För diktaturer som Nordkorea, Ryssland och Kina har detta alltid varit ett mycket effektivt sätt att få folket att lyda och inte ifrågasätta makthavarna. Detsamma gäller numera även i många av västvärldens demokratier.

Ovanstående lista med plus och minus innehåller bara en del av det innehåll jag ser i de två vågskålarna, och du kan säkert själv hitta ytterligare saker att placera där. Poängen är att det är oerhört svårt att på förhand avgöra vilken av de två vågskålarna som till slut kommer att väga tyngst. Och lika svårt är att avgöra om detta kommer att vara ovisst under väldigt lång tid framöver eller om det mycket snart kommer att tippa över åt endera hållet.

Det som är helt avgörande för vågspelet som jag här beskriver är om en majoritet av folket har blivit informerade om sanningen eller informerade om lögnen. Så länge sanningen når majoriteten i en demokrati så kan den både avslöja och stoppa ett pågående maktmissbruk, men om sanningen inte når majoriteten i en demokrati så kan makthavarna styra folket med lögner och censur precis som i en totalitär diktatur.

Så länge makthavarna är rädda för att bli avslöjade som lögnare så vet vi att en majoritet av folket fortfarande kan nås av sanningen. Om vi istället märker att makthavarna inom politik, ekonomi och massmedia inte längre är rädda för att ljuga om något som mycket enkelt kan avslöjas som lögn, ja då vet vi att de är säkra på att sanningen inte kommer att nå majoriteten av folket. Dessa makthavare har då gemensamt uppnått en tillräcklig politisk, ekonomisk och massmedial kontroll för att kunna styra demokratin som om det vore en diktatur. Den andra vågskålen har då definitivt vägt över.

Att du själv och många andra känner till sanningen om något hjälper då tyvärr inte om en klar majoritet av folket aldrig kommer att nås av den sanningen. Därför är censur makthavarnas allra viktigaste vapen.

Om du vill veta vilka dessa makthavare är och vilka som står på deras sida så behöver du bara ta reda på vilka som är de främsta censurförespråkarna. Det är bland dessa som du kan finna framtidens främsta förtryckare, och de kommer som alltid när detta händer att förtrycka dig “för ditt eget och allas bästa” eller “för landets säkerhet” – vilket i klarspråk betyder för makthavarnas bästa och för makthavarnas säkerhet.

Vilken av de två vågskålarna som slutligen väger tyngst i vågspelet återstår som sagt att se, men vilken vågskål du själv sitter i kan du faktiskt stanna upp och fundera över redan nu.

(Allt detta beskriver jag mer utförligt i min “Handbok för eftervärlden” – www.handbokforeftervarlden.se – som du både kan läsa och lyssna på online om du inte vill läsa den tryckta boken.)