Den demokratiska lösningen

För mig är geopolitik det allra enklaste som finns att hantera. Vare sig det gäller krig eller konflikter eller territoriella oenigheter av andra slag.

Så här enkelt är det: Man frågar befolkningen i den region som kriget, konflikten eller oenigheten gäller hur de vill ha det! Vill de ha ökat självstyre? Vill de vara ett eget land? Vill de tillhöra något annat land? Vill de ha det precis som innan? Detta är den demokratiska lösningen.

Varje befolkning har på detta sätt demokratisk bestämmanderätt över just den region som de befolkar, och kan närsomhelst välja att tillhöra en annan kommun, ett annat län, ett annat land, eller att vara en egen kommun, ett eget län eller ett eget land. Detta är demokratisk frihet. Allt annat är demokratiskt tvång eller renodlad diktatur.

När en befolkning har sagt hur de vill ha det så ser de tillsammans med omvärldens demokratier till att det blir så. Demokratiska länder som inte stöder detta kan fortsättningsvis inte betraktas som demokratier. Samma sak gäller för demokratiska länder som redan innan motsätter sig det demokratiska sättet att hantera konflikten enligt ovan.

Även enskilda individer som inte stöder en sådan demokratisk hantering kan fortsättningsvis inte betraktas som demokratiska. Den demokratiska lösningen blir med andra ord även en självsanerande kvalificeringsprocess som på detta sätt avgör om en nation eller en individ är demokratisk eller inte.

Som var och en förstår är detta självklara demokratiska sätt att hantera geopolitik knappast genomförbart, eftersom de flesta demokratier och individer föredrar demokratiskt tvång framför demokratisk frihet. De skulle därför inte tillåta befolkningen i en del av ett land att bestämma över sig själva istället för att bli styrda av hela landets befolkning.

Och geopolitiskt går många europeiska länder ännu längre åt det ofria hållet när de ger upp sitt självstyre och istället låter EU bestämma över dem mer och mer. Men detta kommer oundvikligt att leda till två ”nygamla” typer av geopolitiska konflikter.

Istället för klassiska konflikter mellan enskilda länder kommer vi att få se motsvarande konflikter mellan enskilda länder och EU framöver, och samtidigt motsvarande interna konflikter inom varje enskilt land.

Historiskt sett så byter vi alltså ut de klassiska internationella krigen mot en kombination av koloniala frigörelsekrig och nationella inbördeskrig.

Alternativet till alla dessa olika typer av krig är den demokratiska lösningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Are you human? Please solve:Captcha