Historisk upprepning

För tusentals år sedan visste man inte så mycket som nu. Därför trodde man istället.

Man trodde att goda skördar och dåliga skördar berodde på om Gudarna var nöjda med människorna eller inte. Och för att göra dem nöjda så offrade man sådant som man trodde att de ville ha. Det var vanligtvis sådant som man själv värderade högt.

Att offra bestod ofta av två helt olika offer. Dels var det en personlig uppoffring från den som till exempel offrade en del av sin försörjning i form av mat eller råvaror till mat. Men det största offret gjordes av det levande offret själv – en get, ett lamm, ett barn, en jungfru, en vuxen människa – som tvingades offra sitt liv.

I goda tider var skördarna stora och djuren många, så då offrade man av sitt överskott av tacksamhet mot de frikostiga Gudarna. I dåliga tider blev skördarna små och djuren få, och då offrade man istället av sitt underskott av rädsla, för att blidka de vredgade Gudarna.

Idag kan vi skratta åt denna okunnighet om varför skördarna ibland blir stora och ibland blir små. Men frågan är om vi inte gör nästan likadant idag när vi är okunniga? Den stora skillnaden är att vi inte kallar oss okunniga när vi är okunniga.

Trots att vi idag vet att det främst är vädret snarare än vädergudarna som avgör hur stora skördarna blir, så är vi fortfarande lika okunniga när det gäller att förutsäga vädret från säsong till säsong. Vi känner helt enkelt inte till alla faktorer som påverkar vädret, och vi känner framför allt inte till hur de samverkar.

Men istället för att erkänna denna okunnighet gör vi vårt bästa för att använda det lilla vi vet – trots att det gång på gång visar sig vara otillräckligt. Detta kallar vi sedan prognoser, och eftersom det baseras på det lilla vi redan vet så kallas det därmed vetenskap istället för kvalificerade gissningar.

De offer som förr i tiden gjordes för att blidka Gudarna drabbade i första hand undersåtarna. De uppmanades av makthavarna – som vanligtvis var någon sorts överstepräster – att göra stora uppoffringar som makthavarna själva inte gjorde. Övertsteprästernas uppgift var ju att se till att deras undersåtar uppoffrade sig på de olika sätt som tidigare nämnts.

Idag har vi fortfarande ungefär samma situation, när våra nutida politiska makthavare tar beslut som innebär att folket måste göra uppoffringar för att uppnå de politiska mål som baseras på prognoser som i sin tur baseras på otillräckliga kunskaper.

Visserligen är det numera inte liv som offras, utan enbart sådant som påverkar undersåtarnas försörjning och livskvalitet. Men själva principen med makthavarnas beslut om att undersåtarna ska göra uppoffringar för att blidka “det som vi tror påverkar vädret” är ändå skrämmande lik primitiva kulturers religiösa tro snarare än förutsägbar vetenskap.

För tusentals år sedan visste man inte så mycket som nu. Därför trodde man istället.

Det gör vi fortfarande när vi inte vet. Skillnaden är att vi kallar det för prognoser istället för tro.