Den digitala tiden

Vi upplever normalt verkligheten som ett linjärt tidsförlopp. Även om vi ibland tycker att tiden står stilla, går på tok för fort eller olidligt långsamt, så kan vi i efterhand konstatera genom att titta på klockan att tiden gick precis lika fort som den brukar göra. 24 timmar per dygn, 60 minuter per timme och 60 sekunder per minut.

Introduktionen av digital teknik har medfört att nästan allting går mycket fortare än det gjorde förr, men själva tiden går ändå lika fort som vanligt – för oss människor i alla fall. Det börjar nämligen bli dags att jämföra oss människor med de digitala robotar som har artificiell intelligens.

En sådan digital robot kan göra digitala saker som vi människor inte kan. Den kan på en miljarddels sekund utföra hundratals miljoner beräkningar samtidigt, medan vi själva bara kan utföra en beräkning i taget – och den enda beräkningen kan dessutom ta rätt så lång tid att utföra.

Som ett enkelt exempel på denna skillnad kan vi välja att se på film eller lyssna på musik för att utveckla vår cinematiska kompetens respektive musikalitet. Om vi på detta sätt skulle titta på alla världens filmer genom tiderna eller lyssnar på all inspelad musik genom tiderna så skulle det ta oss mer än ett helt liv för att hinna göra det.

Men om alla filmerna skulle vara tillgängliga i digitaliserad form så går det så fort för en digital robot med artificiell intelligens att granska och snabbanalysera filmerna att det är klart på bara några minuter. Det är som att den digitala roboten rör sig i en egen verklighet där allt sker nästan samtidigt och därför inte har någon märkbar tidsdimension.

Så medan människans liv utspelas i den linjära kronologiska tidsdimensionen verkar roboten istället i en dimension där all tid är (nästan) samtidig. Den digitala tekniken har komprimerat den linjära tiden för roboten dels genom att utföra vissa saker miljontals gånger snabbare än vad människan förmår, och dessutom genom att utföra miljontals fler processer samtidigt.

Det är just denna förmåga att nästan helt eliminera tidsdimensionen som gör den digitala tekniken så överlägsen den tidsbundna människan. Om vi människor hade samma förmåga skulle det motsvara att leva ett nästan oändligt antal liv samtidigt i ett enda evigt nu. Kanske gör vi just det, men är bara medvetna om ett av dem i vår tidsbundenhet?

Inom vissa av kvantfysikens teorier och inom vissa religioner och filosofier förekommer just en sådan beskrivning av verkligheten som en fundamental förklaringsmodell. Så kanske har vi skapat den digitala tekniken för att åtminstone ge våra AI-robotar möjlighet att verka i en nästan tidlös dimension?

Tänk dig själv att du med denna förmåga under nästa fredagsmys tittar på världens alla filmer genom tiderna på några få minuter! Det enda bekymret med detta är att du inte ens hinner äta upp dina popcorn under tiden.

Å andra sidan så hinner du istället gå på bio och där se om någon av filmerna du just tittat på hemma.