Den starke ledaren

När inkompetens kännetecknar ett lands (eller en hel världs) ledarskap drabbas framförallt folket av denna inkompetens. Ledarna själva skor sig alltid oavsett om deras ledarskap leder till misär för alla andra. Så har det alltid varit oavsett vilken politisk färg ledningen har haft.

Folket tror dock vanligtvis att det är den politiska färgen som är problemet, och röstar därför i nästa val fram en helt annan politisk färg som visar sig vara precis lika inkompetent som den tidigare färgen.

Först när detta politiska växelspel har pågått under flera decennier börjar folket skönja ett mönster: Det är inte den politiska färgen som är avgörande för missnöjet – det är inkompetensen.

Det är just då som insikten om att landet bör ledas av folket istället för av inkompetenta politiker borde dyka upp, men eftersom detta ännu är oprövat på nationell nivå så blir det istället en gammal sliten käpphäst som folket då brukar sätta sitt sista hopp till: Den starke ledaren!

Folket är så skolade i att ledas som en skock får att de inte ens kommer på tanken att tillsammans leda landet genom att fatta gemensamma och folkligt förankrade beslut. Istället tror de tvärtom att landets inkompetenta politiska ledarskap beror på att det saknas en stark ledare.

Precis när landet står redo för det direkta folkstyre som hela tiden har saknats för att få fram den sammanlagda kompetens som behövs i det politiska ledarskapet, så väljer folket istället att lägga sin röst på en närmast enväldig stark ledare så snart en sådan dyker upp.

Ja, jag menar att detta är ett inlärt beteende i vår kultur, att välja en ledare eller ledning istället för ett gemensamt ledarskap. Och detta är samtidigt mycket förståeligt, eftersom vi alla har skolats in i ett sådant system ända sedan vi föddes. Många är inte ens medvetna om detta beteende hos sig själva.

Utmaningen är därför att bryta sig fri från detta inskränkta och vanemässigt underordnade beteende, och inse att alla individer tillsammans har just den kompetens som både saknas och behövs i det politiska ledarskapet.

Det återstår bara att se hur lång tid det tar för folket att komma till denna punkt. Och under tiden är risken alltid stor att “den starke ledaren” hinner dyka upp.