Är krig en cyklisk företeelse?

Efter ett krig är alla jävligt trötta på allt som kan associeras med krig – aggressivitet, våldsamhet, makt- och styrkedemonstrationer av olika slag.

Motsatsen till detta blir istället uppskattat – kärleksfullhet, fridsamhet, gemenskap och känslighet – allt som den framväxande hippierörelsen stod för på 60- och 70-talet, efter att världen återhämtat sig efter andra världskriget.

Men när det gått tillräckligt lång tid och nya generationer har växt upp som inte längre har några minnen eller direkta erfarenheter av krig, då smyger sig en beundran för krigets välkända attribut sakta fram igen.

När normalbefolkningen återigen beundrar företeelser som aggressivitet, våldsamhet, makt och styrka vädrar nästkommande världskrig morgonluft!

Kanske är det så att beundran för en Hitler bara kan ersättas av en Mahatma Gandhi, en Martin Luther King eller en Moder Theresa under ett visst antal generationer innan folk återigen börjar beundra nästa Hitler?

Kanske kommer vi att se tillbaka på Trump och Putin som harmlösa och oförargliga figurer jämfört med de ledare som kommer att ta vid efter dem?

Allt kanske beror på vad folk under de kommande åren beundrar mest – krigets eller fredens attribut?

Vilka attribut beundrar du själv mest nu för tiden?