Dax för nyårskrönika!

Många nyhetskrönikor summerar det gångna året och inriktar sig på det kommande året.

Jag vill gå betydligt längre än så – i flera bemärkelser – och därför blir denna krönika snarare en blandning av varnande förutsägelser och preventiv krishantering.

Det är nog få som har undgått den oro som allt fler känner inför samhällsutvecklingen i stort och jag har tidigare jämfört det som sker i västvärlden sedan 2012 med det Romerska rikets nedgång och fall (en nedgång som tog åtskilliga århundraden innan det slutliga fallet) för att ge ett större historiskt perspektiv på dagens situation än enbart den senaste mandatperioden…

I denna krönika vill jag istället fokusera på den närmast överblickbara tidens tänkbara scenarier och dela med mig av mina tankegångar kring dessa.

SKRÄCKSCENARIOT

Den som under det senaste decenniet har varit kritisk mot den politik som förts i landet har inte haft mycket att välja på bland riksdagspartierna eftersom de i stora drag har förespråkat i stort sett samma politik.

Ett parti har dock hållits utanför denna oheliga allians och därmed pekats ut som det enda alternativet för alla som är missnöjda med samhällsutvecklingen – trots att det finns åtskilliga småpartier utanför riksdagen som står för en helt annan politik som de flesta väljare skulle välkomna med öppna armar om de bara fick kännedom om dem.

SD har dock upphöjts till det enda alternativet av såväl de övriga riksdagspartierna som massmedia, och resultatet av detta har vi kunnat följa i opinionsundersökning efter opinionsundersökning: Ett förkrossande underbetyg för alla de andra partierna till förmån för missnöjespartiet SD.

Många tycks nu vara fullständigt livrädda för att SD ska ta över regeringsmakten i Sverige i nästa val med stöd av sina 25% väljarsympatier. Men riktigt så fungerar faktiskt inte vårt parlamentariska system.

Även om SD skulle bli största parti och bilda regering med de mest regeringssugna riksdagspartierna så måste de precis som alla andra partier kompromissa bort stora delar av sin politik – och i synnerhet de delar som de flesta andra partier är emot.

Så har det alltid varit – annars skulle MP ha löst landets alla miljöproblem för länge sedan och S infört löntagarfonder och C avvecklat kärnkraften – med mera, med mera.

Väljarna kommer därför att märka att det inte blir någon större skillnad ens om SD sitter i regeringsställning! Det blir långa utredningar och remissinstanser som ska tillfrågas precis som det alltid är i vår grundligt byråkratiska representativa demokrati.

Detta är en del av den tröghet som gör det oerhört svårt även för ett stort parti att på demokratisk väg snabbt ändra det svenska samhällets kurs. Det är som att styra en gigantisk oljetanker – på gott och ont. Det går lika långsamt att bygga upp landet som att rasera det. Många märker inte ens när kursen har lagts om förrän tio år senare.

Och det är när väljarna upptäcker just detta som det börjar bli riktigt farligt!

Många inser då att de snabba åtgärder som de anser behövs för att rädda samhället inte kan uppnås tillräckligt snabbt inom ramarna för det rådande demokratiska systemet. De lockas istället allt mer av tanken på snabba lösningar i form av en stark och handlingskraftig ledare i ett totalitärt system utan hindrande opposition eller folkopinion.

Jag vet inte om det blir en klimatalarmist, en identitetspolitiker, en rasist eller en karismatisk populist som kommer att erbjuda en tillräckligt lockande diktatur, men håll ögonen öppna redan kring 2025!

HOPPETS SCENARIO

Det som kan hejda ovanstående utveckling är dels som jag redan antytt en fokusering på de relevanta politiska alternativ som än så länge står helt ouppmärksammade utanför riksdagen, och dels en folklig paradigmskiftande fokusering på det som förenar istället för det som splittrar och polariserar.

Det är fullständigt förlegat att idag komma med ett politiskt alternativ som inte tar hänsyn till samtliga politiska motståndares önskemål. Vad har man annars tänkt göra med dessa i det idealsamhälle man vill utforma? Ignorera? Köra över? Förbjuda? Hjärntvätta? Sätta i läger? Förinta?

Det enda politiska alternativ som jag idag kan betrakta som seriöst tar hänsyn till precis alla människor i samhället och strävar efter att utforma ett samhälle där alla utan undantag så långt det är möjligt ska få som de önskar. Detta innebär en kompromiss för nästan alla – men en individuell kompromiss som kan se väldigt olika ut för var och en.

Det viktiga är att alla får samma rättvisa procentuella inflytande på samhällets utveckling så att ingen ges ett större individuellt inflytande än någon annan. Därmed får samhällets utveckling det genomsnittliga tempo som passar de flesta, medan de som så önskar kan gå fortare fram på vissa områden och de som så önskar kan gå långsammare fram på vissa områden.

Att acceptera alla medborgares sammanlagda vilja är framtidens största konst och utmaning. Det är förstås betydligt lättare att enbart acceptera dem som vill exakt det som man själv vill, och därför håller vi oss vanligtvis till just dessa.

Men förmågan att finna gemenskap och samhörighet med de som inte vill samma sak som du själv är något som kommer att bli allt viktigare för varje år som går framöver, och du kan lika gärna börja träna på detta redan idag medan det inte är nödvändigt istället för att vänta tills du är så illa tvungen.

Det är ditt lokalsamhälles sammanhållning och gemenskap som kommer att vara avgörande för hur morgondagens samhälle ser ut, så sätt igång och gör det du kan för att skapa den gemenskap och sammanhållning som är möjlig att uppnå just där du är!

Det värsta som kan hända om jag har fel är att du då skapar en fin gemenskap och en härlig sammanhållning helt i onödan – och det kanske går att stå ut med?

Med dessa ord önskar jag dig även ett gott nytt år!