Vapenmakten i en demokrati

Fram tills för några år sedan var jag helt emot USA:s generösa vapenlagar eftersom jag trodde att alla som ägde vapen gjorde det bara för att själva kunna försvara sig mot kriminella personer istället för att larma polisen.

Detta är visserligen ett av skälen till att folk äger vapen, och för många kanske det enda skälet, men detta var långt ifrån det huvudsakliga syftet när vapenlagarna en gång i tiden togs i bruk.

Huvudsyftet var och är fortfarande att folket ska kunna försvara sig med vapenmakt mot polis och militär när den dagen kommer då de som har regeringsmakten vänder sig mot det egna folket.

När jag insåg detta blev jag förskräckt över vilken fruktansvärt negativ syn på de folkvalda makthavarna som detta baseras på, och tyckte att det var en helt verklighetsfrämmande inställning.

Men sedan dess har jag sett hur demokratiskt valda makthavare runt om i världen steg för steg flyttat fram sina maktpositioner på demokratins och folkets bekostnad, utan att dessa har haft något annat att sätta emot mer än sin röst i nästa val – i bästa fall…

Utan ett kommande fritt demokratiskt val är folket förlorade – såvida de inte kan försvara sina demokratiska rättigheter med vapenmakt, vilket inget annat folk än det amerikanska kan.

Därför är jag idag inte lika negativ mot USA:s vapenlagar som tidigare, och förstår även varför många vapenägare även motsätter sig förbud mot att äga vapen med militär kapacitet – då det kanske är just dessa vapen som blir avgörande att äga i kampen mot en regim som bekämpar det egna folket.

Själv är jag pacifist och skulle därför inte delta i en sådan kamp, men jag förstår numera att den fiende som ett folk bör frukta mest är inte främst andra nationer utan istället det egna landets regering – eftersom det är endast denna som har makten att beordra det egna landets polis och militär att angripa det egna folket.