De som hade fel

När de politiska makthavarna i en demokrati visar sig ha fel så blir de utbytta i ett kommande val. Detta är själva grundprincipen för vår typ av demokratiskt system. Men att ha fel kan innebära två helt olika saker:

I första hand så innebär att ha fel i just detta demokratiska sammanhang att makthavarna gör något som majoriteten av folket inte vill att de ska göra. I andra hand innebär det att makthavarna gör något som i efterhand visar sig vara fel åtgärd.

Om de politiska makthavarna t ex höjer eller sänker skatten för att få samhällsekonomin att gå bättre, trots att en majoritet av folket inte vill det, så är det ett exempel på det första felet – även om det visar sig resultera i en förbättring av samhällsekonomin.

Och om de politiska makthavarna höjer eller sänker skatten för att få samhällsekonomin att gå bättre, och den sedan inte alls gör det, så är det ett exempel på det andra felet – även om höjningen eller sänkningen hade folkmajoritetens fulla stöd.

I detta inlägg är det enbart den andra typen av fel som jag vill belysa:

För att inte bli utbytta i ett kommande val är det avgörande för de politiska makthavarna att inte erkänna när de bevisligen hade fel. Och detta kan de bara lyckas med om de har massmedia på sin sida, för annars kommer massmedia att avslöja bevisen för att de hade fel.

Att avslöja när de politiska makthavarna har fel var länge massmedias viktigaste uppgift i en demokrati, men idag har massmedia istället tagit på sig uppgiften att vara megafoner åt de politiska makthavare som de själva stöder och samtidigt misskreditera alla andra politiska makthavare. Detta kallar de “agendasättande journalistik”, vilket är ett finare ord för “propaganda”.

Man kan tycka att massmedia borde vara väldigt angelägna om att med skandalrubriker rapportera när politiska makthavare bevisligen har haft helt fel, men när massmedia själva har gett dessa makthavare sitt fulla stöd och själva propagerat för just det som visade sig var fel, så går det ju inte att rapportera detta utan att det blir uppenbart att de själva är huvudansvariga för att ha spridit det som bevisligen var fel.

Detta betyder att våra politiska makthavare bevisligen kan ha helt fel utan att detta någonsin kommer till den breda allmänhetens kännedom. Dels genom att massmedia i förväg hyllar och ger sitt stöd till de makthavare som i efterhand visar sig haft fel, och dels genom att de i efterhand gör allt de kan för att undanhålla folket alla bevis som avslöjar detta.

Därmed kan större delen av befolkningen hållas helt okunniga om de fel som begåtts av de politiska makthavarna, inte bara medan felen begås utan även i efterhand när det finns bevis för att det var fel. I första hand genom att massmedia inte alls rapporterar felen, i andra hand genom att felen ges så lite medialt utrymme som möjligt, i tredje hand genom att på olika sätt urskulda felen eller skylla på någon annan, i fjärde hand genom att angripa och smutskasta de som bevisat felen, och i femte hand genom att angripa och smutskasta alla som försöker rapportera felen.

Så om du har varit kritisk till något som våra politiska makthavare har gjort, och det visar sig att de bevisligen hade fel, så ska du inte tro att de kommer att be om ursäkt eller erkänna att de hade fel. Du ska inte heller tro att massmedia kommer att avslöja de fel som bevisligen har begåtts, och du ska därför inte heller förvänta dig att folk i allmänhet kommer att känna till dessa fel överhuvudtaget.

Det blir istället du själv som även fortsättningsvis anses ha helt fel i din kritik, trots att det då redan är bevisat att det var de politiska makthavarna som hela tiden hade fel.

Parallellerna med Orwell räcker nästan inte till här, det liknar snarare Kafka.

Fotnot: Om du inte alls känner igen dig i beskrivningen av ovanstående förlopp så betyder det bara att du hittills alltid har stått på makthavarnas och massmedias sida när de haft fel. Då märker man nämligen inte alls att ovanstående sker.