Ett systems livscykel

Operativsystemet Windows är just nu inne i en omvälvande del av sin livscykel som påminner en hel del om den situation som hela Västvärlden befinner sig i. Men låt oss ta det från början:

När Windows kom 1985 var det ett stort lyft för hela PC-världen som dessförinnan varit nästan helt textbaserad. Men trots det grafiska utseendet krävdes det ändå ganska stora datakunskaper för att använda det effektivt. På många företag fanns det därför någon som fick lära sig mer om datorer än de övriga anställda och sedan kunde hjälpa de andra att använda sina arbetsdatorer på ett bra sätt. Jag var själv en sådan datoransvarig.

Fem år senare blev Windows 3 mer användarvänligt, så att kreativa användare kunde klara av att producera sina alster på datorn utan hjälp av dataproffs. Detta ledde till att datorer nu blev ett fantastiskt verktyg för kreativt skapande av olika slag.

Ytterligare tio år senare blev Windows XP så användarvänligt att alla normalbegåvade kunde klara av att utföra de mest förekommande sakerna på en dator – ordbehandling, internetsurfande och epost. Nu hade dessutom nästan alla tillgång till dator, antingen hemma eller på jobbet eller i skolan.

Även dataproffsen kunde nu använda en Windowsdator till alltmer avancerade saker, och kreativa användare hade nästan inga gränser för sin verksamhet på datorn. Windows hade tagit över världens persondatorer och de allra flesta var nöjda.

Men det fanns fortfarande vissa som hade lite svårt för datorer av olika skäl, och dessa blev nu den nya målgruppen för Windows. Nya versioner såg till att Windowssystemet tog hand om sig själv mer och mer, utan att behöva styras av användaren. Det mesta automatiserades med “normalanvändaren” som mall, och man behövde nu aktivt stänga av automatiseringarna om man själv ville kunna styra datorns funktioner. Windows hade blivit ”idiotsäker”, och ingen behövde längre ha svårt för datorer.

Det var då det började gå snett. Det fanns inte längre någon ytterligare målgrupp att fånga in med en ny version, så utvecklingen av Windows blev istället en mer och mer dystopisk fortsättning på den närmast föregående versionen: Det går inte längre att enkelt välja bort automatiseringar som man inte önskar, eftersom de numera är baserade på en blandning av ren vinstmaximering och den ointresserade eller svagbegåvade normalanvändarens behov. Man kan sammanfatta det som att användaren inte längre kan styra Windows – det är nu Windows som styr användaren.

Detta har lett till en pågående massflykt från Windows till andra operativsystem. Främst till Linux som har samma prestanda som Windows men ändå är dess raka motsats – ett helt transparent operativsystem som på ideell grund har vidareutvecklats av användare för användare sedan 1991.

Hela nationers myndigheter är på god väg att byta från Windows till Linux på grund av säkerhetsrisken att inte längre ha kontroll över sina egna datorer. Detta har redan skett sedan många är tillbaka inom myndigheter som arbetar med nationens säkerhet.

Frågan är om Windows nu kommer att backa för att återgå till att bli ett operativsystem för användarnas bästa eller om det redan är för sent. Detta återstår att se.

En annan fråga är om hela Västvärlden befinner sig där Windows 11 befinner sig idag – ett penningfixerat system som saknar transparens och inte längre tjänar användarna utan istället utnyttjar och styr dem för sin egen vinning.

Kanske kommer fler och fler av oss att föredra ett ideellt, transparent och helt användarstyrt system som stegvis kan ta över och ersätta det nuvarande systemet? Även detta återstår att se.