Kejsaren och barnet

Tänk så lätt alla missar poängen när någon avslöjar en etablerad omhuldad missuppfattning. Eller är det i själva verket bara ett förtäckt sätt att fortsätta upprätthållandet av den etablerade omhuldade missuppfattningen?

Så fort någon avslöjat en rådande samhällsmyt så blir det personen själv och hårklyverier kring de formuleringar som använts som diskuteras istället.

Det är som om barnet som ropar “kejsaren är naken” skulle ifrågasättas eftersom kejsaren har sin krona på huvudet och därför per definition inte kan anses fullständigt naken.

Och därpå följer en utdragen debatt om definitionen på naken och barnets underliggande uppsåt med sitt uttalande istället för en analys av det faktum att kejsaren inte har några kläder på sig!

När denna pseudodebatt sedan har utrett definitioner och uppsåt i detalj anses saken vara utagerad och all vidare diskussion upphör.

Ingen tycks vilja diskutera det verkliga problemet, nämligen att kejsaren inte har några kläder och att han och alla undersåtar har duperats av charlataner.