Demokratins utveckling

Vi befinner oss någonstans i mitten av demokratins utveckling just nu. Demokrati betyder folkstyre, och vi har redan kommit en bra bit på väg.

Från envåldshärskarnas forna diktaturer närmar vi oss ett allt större folkligt medbestämmande längs vägen till en fullt utvecklad demokrati. Men vi har fortfarande lång väg kvar.

FÖRE DEMOKRATIN

Låt oss se envåldshärskaren som den diametrala motsatsen till demokrati och följa demokratins utveckling genom tiderna!

Det allra första steget mot demokrati måste ha varit när envåldshärskaren lyssnade på sin första rådgivare och vägde in dennes råd i sitt beslut. Detta utökades sedan till att omfatta allt fler noga utvalda personer vars synpunkter diktatorn hade nytta av för sina beslut.

Ett annat tidigt steg mot demokrati måste även ha varit när envåldshärskaren första gången valde att delegera ett underordnat beslutsfattande till någon underlydande person som var pålitlig och hade större kännedom om den underordnade situationen än diktatorn själv.

DEMOKRATI 1.0

Ett större steg mot demokrati togs dock när det första röstningsförfarandet användes. Därmed upphörde det tidigare envåldsbeslutandet och allt fler utvalda fick rätt att dela på beslutsfattandet.

Till en början var dessa utvalda av diktatorn själv så skillnaden blev kanske inte så stor. Men så småningom blev dessa beslut fattade av en alltmer oberoende skara personer som var och en var ledare för en viss – än så länge privilegierad – del av folket.

Sakta men säkert utvecklades på detta sätt demokratin till att omfatta allt fler människor på olika nivåer i samhället. Demokratins grundtanke “en människa, en röst” började så smått göra sig gällande som förebild i de olika sammanhang där beslut togs genom röstning.

På gräsrotsnivå fanns kärnfamiljen och släkten, som också hade styrts enväldigt under lång tid. Men även där började demokratin få ett inflytande via allt fler gemensamma beslut. I första hand av de vuxna manliga äldre släktingarna. I andra hand av alla de vuxna männen, och först i tredje hand av både männen och kvinnorna (vilka ofta även förde barnens talan).

Den viktiga känslan av medbestämmande – att kunna påverka det omgivande samhället – är en stor drivkraft för demokratin i både större och mindre sammanhang. En annan är rättviseaspekten – att det blir mer rättvist om allas röst får lika stort inflytande oavsett vilket beslut detta leder till.

DEMOKRATI 2.0

I modern tid har vi därför gjort demokratin till en institution för att styra landet på alla nivåer. Vi röstar på partier och representanter som ska styra landet. Dessa i sin tur röstar i riksdag och fullmäktige om vilka beslut som ska tas. Detta är vad vi idag menar när vi använder ordet demokrati.

Men under hela 1900-talet och även tidigare har ordet utvecklats från att ha gällt alla fria (dvs jordägande) män, till att ha gällt de flesta män (av vissa folkslag och viss ålder, etc), till att även ha gällt de flesta kvinnor och folkslag, till att slutligen även inkludera romer (1959) och utvecklingsstörda (1989).

Så hur kan då denna oerhört framgångsrika utveckling bara ha kommit halvvägs mot demokrati?

DEMOKRATI 3.0

Vi står idag inför helt nya demokratiska möjligheter som inte funnits tidigare – annat än i mindre grupper.

Den utbredda digitaliseringen och blockchaintekniken gör att det idag är tekniskt möjligt för nästan alla att rösta via sina mobiltelefoner på ett systemsäkert sätt.

Det finns därmed inga tekniska hinder för att låta alla som så önskar få rösta i alla frågor som tas upp till votering i riksdag, landsting och kommuner.

Det som behövs är 1) En väl utprövad teknisk lösning. 2) Finansiering och implementering. 3) Politisk vilja att införa verklig demokrati.

Ingen av dessa tre förutsättningar är än så länge uppfyllda, och det lär säkert ta lika lång tid för detta stora demokratisteg (3.0) som det tog för det föregående stora steget (2.0). Det är delvis därför vi än så länge bara har kommit halvvägs på vår väg mot verklig demokrati.

En annan anledning till att vi bara kommit halvvägs till demokrati är att vi fortfarande låter majoriteten få avgöra vilket beslut som tas när vi röstar. Detta är inte särskilt mycket bättre än en diktators beslut när nästan hälften av medborgarna är emot beslutet.

Verkligt demokratiskt folkstyre innebär att alla beslut som tas väger in samtliga medborgares röst i besluten så att varje beslut blir ett medelvärde av vad alla vill.

Detta är inte alltid möjligt, men i 90% av besluten kan ett medelvärde av röstresultatet räknas fram. I synnerhet om man anpassar valalternativen så att de blir betydligt fler än bara Ja och Nej, och dessutom numeriska där så är möjligt.

Denna framtidens demokrati måste växa fram stegvis precis som demokratin alltid gjort, och dessutom parallellt med det nuvarande systemet så länge någon vill ha det kvar. Fullt utbyggt – vilket kan ta ytterligare hundra år – så har vi slutligen uppnått verklig demokrati i ordets rätta betydelse.

SLUTORD

Vi behöver börja ifrågasätta det vi kallar demokrati idag, som i själva verket bara är en majoritetens diktatur som står precis mitt emellan enväldets diktatur och verklig demokrati.

Det vi idag kallar demokrati gav oss alla sakta men säkert rösträtt i fria val vart fjärde år. Nu är det dags att demokratin fortsätter utvecklas till att sakta men säkert ge oss möjlighet att rösta i alla frågor och väga in allas röst i alla beslut som tas!

Många som kallar sig demokrater idag vill inte att folket ska få bestämma själva på detta direkta sätt – och anför samma skäl som de som var emot kvinnlig rösträtt för 100 år sedan: “De begriper sig ju inte på sånt här!”

Är du kanske en av dem?