Är åsikter en psykisk störning?

Alla har vi åsikter om det mesta, men varför har vi just de åsikter vi har i varje fråga och varför förekommer det så många olika åsikter?

Med tanke på vad som sker i samhället idag så har jag noterat att många som blivit utsatta för någon traumatisk händelse får därefter en väldigt stark åsikt kring det som orsakade den traumatiska händelsen. Man kanske tidigare hade åsikten att alla påståenden om det ökade våldet i samhället var rejält överdrivna ända tills man själv blev överfallen eller misshandlad – och därefter bytte åsikt till den rakt motsatta.

Förkortningen PTSD betyder Post Traumatic Stress Disorder och är namnet på ett sjukdomstillstånd som kan uppstå efter att man har blivit utsatt för något traumatiskt. Man kan då bete sig irrationellt i andras ögon men rationellt ur sitt eget perspektiv. En helt ofarlig situation kan då ge upplevelsen av stor fara eller hot genom att man associerar något med det trauma man tidigare upplevt.

PTSD kan därmed även vara ett kroniskt tillstånd, så att man upplever ständig fara på grund av att det upplevda traumat rent teoretiskt skulle kunna hända igen närsomhelst. Ett oväntat överfall kan ju just i och med att det är oväntat hända när man som minst anar det, och man har därför rationell anledning att förvänta sig det oväntade i varje ögonblick.

Att någon närstående utsatts för ett trauma kan också vara traumatiskt, och för känsliga personer kan det vara traumatiskt att bara höra om någon okänd person som utsatts för trauma. Vad som räknas som trauma på detta sätt blir därför väldigt flytande, även om det säkert finns möjlighet att rent medicinskt klargöra om ett trauma har inträffat eller inte.

Kan det vara så att alla dina åsikter om allting i själva verket är baserade på de trauman – i bredast tänkbara bemärkelse – som du har varit med om under livets gång?

Kanske hävdar du att dina åsikter snarare har ideologisk grund – fast då kan det ju faktiskt vara dina trauman som gjort att du tilltalats av och valt just den ideologin istället för någon annan.

Är det ett trauma att vara fattig eller rik?

Beroende på vad det får för konsekvenser för den som är utsatt för det så kan det givetvis upplevas så. Vanligtvis har fattiga och rika många väldigt olika åsikter som förklaras med sociala orättvisor och villkor. Fast de kan lika gärna förklaras med traumatiska upplevelser av dessa sociala skillnader och villkor.

Men om man då skulle genomgå terapi och lyckas bli fri från ett trauma, blir man då samtidigt fri från de åsikter som baserades på det traumat eller behåller man åsikterna av helt andra skäl? Nyanseras åsikten av att traumat försvinner? Behåller man kanske sina åsikter av gammal vana, eller för att behålla sina vänner? Får man automatiskt en ny åsikt när den gamla försvunnit eller kan man vara helt utan åsikt?

Dessa frågor har jag inte några färdiga svar på och de är snarare filosofiska än psykologiska. Det är inte heller dessa frågor som jag är ute efter svar på här.

Anledningen till att jag tar upp detta är att jag vill medvetandegöra möjligheten att den du diskuterar med har en djupt personlig händelse i det förflutna som grund för sina åsikter – kanske utan att vara helt medveten om det själv.

Det blir betydligt lättare att förstå varandra om vi får klarhet kring sådana saker, och jag vill därför uppmana alla att utforska både den du diskuterar med och dig själv när det gäller detta.

Även om det inte skulle gå att finna någon sådan koppling så innebär ändå detta perspektiv att du väljer att se din meningsmotståndare som en människa – med allt vad det innebär – istället för en avhumaniserad åsiktsmaskin som har fel.

Du kan faktiskt börja genom att titta närmare på varför du har dina egna åsikter eller den eventuella ideologi som du anser dig basera dem på.

Kanske upptäcker du en traumatiserad människa bakom åsikterna även där?