Landsbygdens sociala nyckel

När jag flyttade från storstan till landsbygden för fyra år sedan så var det framförallt en sak som förvånade mig under den första tiden. Jag förstod långt senare att det var landsbygdens sociala nyckel!

Eftersom jag är kulturellt intresserad så passade jag på att delta i alla kulturella evenemang som erbjöds i bygdens många olika gemensamhetslokaler. Det var oftast anspråkslösa tillställningar med lokal anknytning. Föredrag, konserter och andra uppträdanden.

Gemensamt för dessa var att det nästan alltid ingick någon form av dryck och förtäring i entrébiljetten, och jag fick intrycket att detta även verkade vara det främsta skälet till att många av åhörarna hade kommit dit – att det var en form av lockbete.

Som gammal storstadsbo var jag van vid att samma typ av tillställningar i staden handlar om att välorganiserat presentera det kulturella innehållet under halvannan timme varefter åhörarna var och en för sig snabbt och effektivt lämnar lokalen – antingen på väg till något närbeläget snabbmatställe eller direkt hem.

Vad jag inte förstod förrän långt senare var den avgörande skillnaden mellan en storstadspublik och en landsbygdspublik!

Här på landsbygden är sannolikheten för att du ska råka på någon av tillställningens okända åhörare redan nästa dag eller under den närmaste tiden ganska stor, medan den är näst intill obefintlig i storstan.

Detta gör att det blir högst motiverat att åtminstone bekanta sig med de som bevistar ett evenemang på landsbygden medan det är en jämförelsevis bortkastad framtidsinvestering att göra detsamma i storstan.

I storstan kompenseras detta på fester och tillställningar som består av folk man känner och deras vänner. Det är där man bekantar sig med nya okända människor, eftersom man sannolikt snart kommer att möta dem igen i samma kretsar.

Problemet (men även fördelen) med detta är att det lätt kan bli en form av ankdamm där man möter om inte samma människor så åtminstone samma typ av människor. Urvalet av människor blir ganska förutsägbart.

Samma sak kan naturligtvis också ske på landsbygden, men här finns alltså även ett ytterligare socialt inslag som jag aldrig noterade under mina många år i storstan – det gemensamma inmundigandet av den lätta förtäring som ingår i den redan låga entréavgiften till ett lokalt kulturevenemang.

Här möter du människor från bygden över ett enkelt mellanmål efter att kulturinslaget är över eller under en längre paus. Ofta visar det sig att man har ett antal gemensamma bekanta när man presenterat sig för de som sitter närmast och småpratat en stund – fastän man kanske inte känner en enda person i lokalen sedan tidigare.

Ändå är det just här man möter just de människor som man inte möter på vänkretsens fester, den där ankdammen som jag nyss nämnde.

Detta gör att man på landsbygden får en brokigare skara vänner och bekanta än i storstan – och det är detta som jag menar är den sociala nyckeln till de låsta positioner och förutfattade meningar som ofta förekommer mellan människor som inte känner varandra i dagens samhälle.

Bara att ha bekantat sig med någon okänd gör att vägen till förståelse, tolerans och acceptans har blivit utjämnad betydligt mer än om samma person enbart bedöms med förutfattade meningar.

Därför betraktar jag inte längre den förtäring som ingår i entréavgiften som lockbete för de olika kulturevenemangen – jag ser istället kulturevenemangen som lockbeten för den betydligt viktigare sociala samvaron under det gemensamma matintaget!