EU:s dilemma
2019-03-30
Genom att överstatligt bestämma över sina medlemsländer på detaljnivå och försöka stärka centralmakten så mycket som möjligt har EU gjort sig alltmer impopulär bland medlemsländernas medborgare. Politiska rörelser för att lämna EU har växt fram och till och med vunnit en folkomröstning i Storbritannien.
Direkt efter brexitomröstningen var det uppenbart att EU skulle försvagas av detta utträde, men idag – två år senare – har politiska partier som är motståndare till EU:s centralstyrda överstatlighet kommit till makten i så många av medlemsländerna att EU istället kommer att försvagas av att dessa länder fortsätter att vara med i EU.
EU-drömmen om en odemokratisk centralmakt som styr över hela Europa och har en egen armé riskerar alltså att bli kastad på den historiska soptippen av de medlemsländer som föredrar demokratiskt självstyre i nära samarbete med samtliga länder i Europa.
EU har nu bara att välja mellan att låta medlemsländer lämna EU eller ha dem kvar i EU där de aktivt kan motarbeta centralstyrningen av Europa och EU:s ökande makt.
Vad jag nyligen har kunnat notera är att EU:s ledning nu föredrar att bli av med dessa medlemsländer hellre än att låta dem motarbeta EU:s odemokratiska maktambitioner från insidan.
Så länge det enbart var Storbritannien som var problemet för EU så var det bättre att tvinga dem vara kvar och fortsätta köra över dem. Men när nu betydligt fler medlemsländer har blivit minst lika stora problem för EU så har det istället blivit bättre att göra sig av med problemet genom att låta dem lämna EU.
Det enda problemet med detta är om de länder som lämnar EU blir ekonomiskt framgångsrika. Då skulle även EU-positiva medlemsländer lockas att hoppa av för att bli mer självständiga och oberoende av EU.
Därför kommer EU naturligtvis att göra allt vad de kan för att på olika sätt se till att det INTE går bra för de länder som lämnar EU. Detta kan ske genom ekonomiska styrmedel men även genom andra politiska beslut som skapar problem av olika slag i de medlemsländer som lämnar EU. Endast fantasin sätter gränserna för denna strategi.
Den politiska turbulens som kommer att uppstå i detta sammanhang är så stor att den är omöjlig att förutsäga i detalj. Det blir istället mycket spännande att se hur detta kommer att utveckla sig framöver.