Representation

I både stort och i smått, i nutid och historiskt, kan man se en gemensam nämnare som för mänskligheten både har inneburit utveckling och förfall. Denna gemensamma nämnare är representation.

Jag menar att det räcker med denna enda faktor för att förklara såväl mänsklighetens pågående öde som alla tidigare mänskliga civilisationers öden.

Så länge varje människa bara representerar sig själv tar man gemensamma beslut och ingen får en position som i värsta fall kan missbrukas. Men så snart någon representerar fler än sig själv så uppstår plötsligt en obalans som ofta visar sig vara svår att återställa.

Det spelar mindre roll hur denna representation uppnåtts – genom våld, genom styrka, genom list eller genom önskemål från de som frivilligt vill bli representerade. Det är själva principen att representera som jag vill åt här – inte hur representationen uppnås.

Historiska envåldshärskare både representerade, försvarade och förtryckte sitt folk, medan nutida demokratiskt valda ledare enbart är tillsatta för att representera det folk som valt dem. Det senare borde därför vara ett föredömligt system medan det förra är helt förkastligt. Men hur är det med detta om det är själva representationen som är problemet?

Låt oss titta närmare på problemet i en betydligt mindre skala. Hur gör vi människor generellt när vi umgås i grupp?

Om det är en informell grupp människor som har en gemensam fest så representerar ju var och en bara sig själv, men så snart det uppstår någon form av hierarki så innebär detta samtidigt en frivillig eller ofrivillig representation.

Hierarki och representation går alltid hand i hand eftersom det inte går att ha en hierarki som inte samtidigt representerar fler än topphierarken själv, och det går inte att ha en representant för fler än representanten själv utan att det samtidigt blir en hierarki.

Bara att välja en tillfällig ordförande på ett möte innebär att det blir en hierarki och att ordföranden blir vald att representera alla i gruppen genom sitt ordförandeskap – istället för att alla gemensamt delar på den uppgiften.

Så vad är då problemet med detta? Det blir ju mycket effektivare med en ordförande eller en ledare eller ett ombud etc som väljs ut att representera en grupp om det är fler än ett halvdussin personer!

Ja det blir det, och det är just därför detta sker, och det är därför mänskligheten har utvecklats så framgångsrikt under historien och även fortsätter att utvecklas på just detta sätt. Representation och hierarkier är faktiskt mänsklighetens framgångsrecept – men också dess baneman!

Det som börjar som ett framgångsrecept visar sig alltid sluta på samma sätt – med förfall. Den historiska utveckling vi sett handlar inte om att det är en och samma hierarki som framgångsrikt utvecklas mer och mer och mer och mer. Nej, det slutar alltid med förfall och att en helt annan hierarki tar över och utvecklas och slutar med förfall på exakt samma sätt – och så fortsätter det vi kallar mänsklighetens utveckling…

Därmed var vi tillbaka till att det är själva principen med representation och hierarki som är huvudproblemet, trots att det samtidigt är framgångsreceptet – en något besvärlig paradox!

Det som alltid händer vid representation är att representanterna över tid får betydligt mer gemensamt med varandra än med de väljare som de ska representera. Representanterna börjar då mer och mer representera varandra istället för sina väljare och det bildas en helt ny skiljelinje.

Istället för att varje representant och dennes väljare håller ihop mot de andra representanterna och deras väljare så börjar nu alla representanter hålla ihop mot alla väljarna. Denna skiljelinje växer sig starkare ju längre representationen har pågått, och vi kan se den lite varstans i världen idag.

Det är när representationen har nått detta stadium som framgångsreceptet övergår i förfall, och jag hävdar att detta inte går att göra någonting åt – att det är en del av receptet på samma sätt som en blommas liv och död under en säsong ligger inbyggt i dess frö redan från början.

Vill man vara mer cynisk så kan man istället beskriva det som att när representanterna väl har fått smak på den makt som de har tillsammans med de andra makthavarna så länge de kohandlar, så betyder väljarna som de representerar mindre och mindre och blir till slut bara valboskap.

ALTERNATIVET

Motsatsen till representation och hierarkier är nätverk. I ett nätverk representerar alla enbart sig själva och det förekommer ingen formell hierarki överhuvudtaget. Internet är till exempel ett nätverk som består av en mängd servrar som är sammankopplade över hela världen utan att någon av dem representerar någon av de andra eller står över någon av dem.

Du själv och dina vänner är ett annat nätverk där ni bara representerar er själva och ingen formell hierarki råder – förhoppningsvis. Däremot kan det lätt uppstå informella hierarkier om man ska göra något tillsammans och en av vännerna är mycket bättre på detta än alla de andra. Då kanske ni utnyttjar detta genom att den vännen får visa er andra hur man gör, och ni låter den vännen få leda er just då.

Om du och dina vänner istället har en de facto hierarki istället för ett nätverk så är det alltid samma vän som bestämmer vad ni ska göra och vilka som ska få vara med när ni träffas. Många accepterar en sådan form av vänskap eftersom den påminner om den invanda hierarkin på en arbetsplats eller i en familj.

Ja du föds faktiskt in i en hierarki där dina föräldrar är dina representanter i 18 år av ditt liv – och du har inte haft något val ens vart fjärde år! Inte konstigt att vi är vana att låta oss representeras och ledas hellre än att representera och leda oss själva…

På samma sätt som nätverket Internet är långsiktigt hållbart och nästan osårbart – genom att det inte finns någon hierarki som kan slås ut – så kan ett nätverk av människor bli lika hållbart och osårbart.

Det är inte så att Internets alla servrar har direkt kontakt med alla andra servrar – men varje server står i kontakt med ett antal andra servrar, som i sin tur står i kontakt med ett antal andra servrar. Tillsammans står alla världens internetservrar på detta sätt i kontakt med varandra utan att behöva ha direkt kontakt med mer än ett fåtal andra.

Det är denna modell jag vill förorda för ett världsomfattande och samtidigt extremt småskaligt socialt nätverk! Det räcker med lokala grupper om fem personer (som därmed varken behöver representation eller hierarki) som var och en står i kontakt med ett antal andra lokala grupper om fem personer, osv.

När man har sin första lokala grupp med fem personer klar så kan vissa av medlemmarna gå med i eller starta andra lokala grupper med fem andra personer, som i sin tur gör likadant längre och längre bort. Vad grupperna sysslar med kan variera oerhört och ju mer variation desto hållbarare – precis som naturen fungerar.

Det viktiga är att hålla grupperna små och många istället för få och stora, för om vi skapar få och stora grupper så är vi snabbt tillbaka i representation och hierarki igen. Och då blir vi ju en del av problemet istället för en del av lösningen – även om ruset av kvantitativ framgång till en början kan vara svårt att motstå…

Kommunikation och information grupperna emellan kan dels gå via Internet på olika sätt, men viktigast är ändå att ha en fungerande lokal verksamhet och träffas i verkliga livet. Och eftersom grupperna är så pass små så behövs ingen organisation eller andra resurser än de bostäder och annat som de flesta redan har.

Själv tror jag att detta kommer att växa fram vare sig jag informerar om det eller inte. Tiden är mogen och tillräckligt många människor också. Kanske pågår detta redan jorden runt utan att jag vet om det? Jag är nöjd med att jag redan har alla lokala smågrupper jag behöver omkring mig!