Vem har makten idag?

Vårt lands demokratiskt valda ledare ska rimligtvis vara de som har makten i vårt land, men hur är det med den saken nuförtiden?

Facebook, Google och YouTube har idag nästa helt ersatt gamla tiders Postverket, Televerket, Sveriges Bibliotek, Sveriges Radio och Television samt alla rikstäckande dagstidningar. Ändå lyder de inte under samma lagar som de gamla verken utan är som kommersiella företag fria att ha helt egna regler för vem som ska få tillgång till deras tjänster och vilken information som får spridas där eller inte.

Tänk om Posten vägrade dela ut dina brev, eller granskade innehållet innan de bestämde vilka brev som skulle delas ut. Tänk om Televerket vägrade låta dig ringa eller avlyssnade dina samtal för att kunna stänga av dig om du börjar tala om något som de inte tillåter. Tänk om Biblioteken inte längre lät dig läsa vissa av de böcker eller tidningar som finns i deras hyllor.

Allt detta kan de ovan nämnda företagen göra på sina kommersiella plattformar just för att de är kommersiella företag och inte samhällsinstitutioner som måste följa svensk lag i behandlingen av svenska medborgare.

Men våra demokratiskt valda ledare har ju faktiskt makten att ändra på detta genom ny lagstiftning, kanske du då påpekar. De kan närsomhelst stifta nya lagar som kräver att de kommersiella företag som tagit över de gamla samhällsinstitutionernas funktion även ska följa de lagar som gällde för dem.

Men vad tror du skulle hända om ett stort antal riksdagsmän börjar kräva ny lagstiftning som helt går emot dessa företags intressen? Inte för att just detta exempel gör det, men om deras makt verkligen skulle hotas av ett demokratiskt lagförslag?

Då vore det hur lätt som helst att dels identifiera vilka riksdagsmän som utgör detta hot och på oklara grunder stänga av dem eller stoppa dem på Facebook, YouTube och Google, liksom alla andra som på något sätt stödjer eller sprider information om deras nya lagförslag. Inte nog med det, de skulle lika lätt kunna stoppas på de ekonomiska plattformar och på andra media som dessa företag kontrollerar.

Detta skulle bli effektivt på två sätt. Det skulle avskräcka varje individ att ta ställning för ett sådant förslag och det skulle stoppa i stort sett all spridning av information om förslaget till allmänheten.

Om du tror att detta scenario är ren fiktion så kan jag berätta att det redan förekommer, men än så länge inte vad gäller våra riksdagsmän i samband med ny lagstiftning. Där har dessa företag snarare lierat sig med våra politiska ledare och är helt överens med dem.

Men vad skulle hända om våra politiska ledare drev en helt annan politik eller om de nämnda företagen ägdes av helt andra människor?

Ponera att några av de allra rikaste miljardärerna i världen köpte de nämnda företagen för att därigenom kunna sprida någon form av fascistisk ideologi och samtidigt kunna hindra allt motstånd mot den.

De som har ägarmakten över dessa företag kan idag styra världen på just det sätt som jag beskrev ovan. De kan helt bestämma vilken information som ska tillåtas nå allmänheten och de kan eliminera och avskräcka alla som har invändningar mot den.

I en idealisk värld består denna information av sanningen och invändningarna består av lögner. Men informationen kan precis lika enkelt bestå av enbart lögner medan invändningarna består av sanningen – om dessa företag hamnar i olämpliga ägares händer.

Därför vore det lämpligt att långt innan detta sker införa nya lagar som reglerar yttrandefriheten på samma sätt för dessa kommersiella företag som för de gamla samhällsinstitutioner som de har ersatt.

Detta skulle återföra makten över samhällets medborgare från dessa globala storföretag till våra demokratiskt valda ledare.

Och även om någon tycker att det är ett val mellan pest och kolera så vill jag påminna om att vi medborgare än så länge åtminstone har möjlighet att demokratiskt välja våra politiska ledare en gång vart fjärde år. Vi kan däremot inte välja de globala storföretagens ägare, vilket är en avgörande skillnad.