Vad är rätt kärlek för dig?

Vi växer alla upp med eller utan våra föräldrar, och det vi som vuxna väljer att kalla kärlek har vanligtvis med relationen till våra föräldrar att göra.

Vissa föräldrar ger kärlek i form av omsorg, tid, närhet och trygghet. Andra ger kärlek i form av materiellt överflöd, kunskaper, upplevelser och möten med främmande människor.

Vilken form av kärlek en förälder ger beror på vad den själv uppfattar som kärlek, vilket i sin tur kan bero på vilken form av kärlek den själv fick som barn.

En del föräldrar kopierar helt enkelt sina egna föräldrars sätt att uttrycka kärlek, medan andra tar avstånd från just det sättet och uttrycker istället den form av kärlek som de själva saknade som barn.

Somliga kanske aldrig upplevde någon kärlek alls från sina föräldrar, och försöker då att kompensera detta genom att ge sina egna barn något som de hoppas och tror är den kärlek som de själva inte fick.

Kanske har man som barn haft någon annan vuxen som gett den kärlek som föräldrarna inte gav, så att man ändå har en klar uppfattning om vad kärlek är?

När vi som unga vuxna letar efter någon att älska och bli älskad av så är det just ovanstående komplexa bakgrund som blir avgörande för vem vi väljer.

Vi söker en livspartner som ger sin kärlek i just den form som vi själva anser är kärlek – antingen för att vi är vana vid just den formen av kärlek eller för att vi saknar just den formen av kärlek.

Den perfekta partnern blir således någon som alltid ger sin kärlek i just den form som man själv alltid vill få den, och som samtidigt alltid vill ha kärlek i just den form som man själv alltid ger den.

Problemet med detta är ordet alltid. För allteftersom vi utvecklas och får nya erfarenheter av livet kan även vad vi uppfattar som kärlek förändras.

Plötsligt är inte den form av kärlek vi får av vår partner tillräcklig och vi upplever att vi inte får någon kärlek längre. Plötsligt vill vi själva ge kärlek i en helt annan form till vår partner, och vår partner upplever då att vi inte ger någon kärlek alls längre.

Om allt detta sker på ett medvetet plan kan man förhoppningsvis hitta en lösning, men annars leder det lätt till en separation med förklaringen att kärleken tog slut.

Det kan också vara så att vi som vuxna har sökt den form av kärlek vi inte fick som barn och lyckats finna den hos en livspartner. Men när behovet av denna saknade kärlek efter en tid är uppfyllt mer än tillräckligt kanske vi ändrar vår uppfattning om vilken form av kärlek vi önskar. Och då är vi tillbaka i dilemmat ovan.

Det går säkert att finna par som tillfälligt motsvarar den perfekta partnern för varandra, men det är bevisligen betydligt svårare att finna par som motsvarar den för alltid.

Frågan är då vilken betydelse man ska ge kärleken i en livslång relation? Det finns ju massor av andra faktorer som kan vara en betydligt säkrare grund att bygga på. Gemensamma livsmål, intressen, levnadssätt och umgänge är bara några av dem.

Troligtvis får man välja mellan att ge och få den ”rätta” formen av kärlek under kortare relationer eller omväxlande former av kärlek under en längre relation.

Valet vi gör blir sannolikt både ytterst individuellt och beroende av när i livet vi ställs inför det.