Kejsarens nya kläder reviderad

Så här slutade sagan om kejsarens nya kläder i H.C. Andersens välkända bok:

– Men han har ju ingenting på sig! sade ett litet barn.

– Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! sade fadern och den ene viskade till den andre, vad barnet hade sagt.

– Han har ingenting på sig, är det ett litet barn som säger.
– Han har ingenting på sig!

– Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket och det kröp i kejsaren, för han tyckte, att de hade rätt, men han tänkte: Nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare, och kammarherrarna gick och bar på ett släp som inte fans.

I den reviderade versionen – för vårt eget bästa naturligtvis – slutar sagan istället så här:

När kejsaren med sitt hov slutligen kom tillbaka till slottet efter processionen beordrade han att det lilla barnet omedelbart skulle gripas och kastas i en fängelsehåla i väntan på sin dom om utlämning till USA där ett dödsstraff väntade för avslöjandet av sanningen om kejsarens nya kläder.

Barnet lyckades dock fly till Moskva där det fortfarande lever i exil och kan aldrig mer återvända till kejsardömet på grund av sitt uttalande av sanningen om kejsarens nya kläder.

Kejsaren såg även till att landets tidningar lät bli att skriva om händelsen och istället slog fast att det var falska nyheter som därmed blev förbjudna att sprida.

De medborgare som hade närvarat vid processionen registrerades och fick sina bankkonton spärrade om det visade sig att de hade upprepat vad det lilla barnet sade.

Många medborgare hjälpte till med att ange vilka som hade spridit barnets avslöjande för att själva undgå att bli anklagade och istället framstå som solidariska och lojala undersåtar till kejsaren som de hade kvar sitt förtroende för även efter det lilla barnets avslöjande.

Nya lagar infördes som gav kejsaren större makt att ta snabba beslut om att censurera och fängsla olydiga medborgare om något liknande skulle hända igen. För vårt eget bästa naturligtvis!

Och sedan levde de lyckliga och totalitära i alla sina dagar! Det var nämligen förbjudet att inte vara lycklig eftersom det kunde förstöra den viktiga bilden utåt av kejsardömet.