Makten och de maktlösa

Jag ska här försöka förklara det som sker i samhället på ett så enkelt och tydligt sätt som möjligt. Jag förenklar därför mina observationer till att enbart handla om makt kontra maktlöshet.

På maktens sida står som vanligt landets regim och myndigheter – samt etablerad massmedia och etablerade sociala medieplattformar.

På de maktlösas sida står som vanligt alla som är oliktänkande på något sätt.

Alla medborgare som stöder de påbud som kommer från regimen står i och med det på maktens sida och känner därför givetvis ingen maktlöshet.

De som däremot har invändningar mot samma påbud och därför på olika sätt blir motarbetade, censurerade eller förföljda på grund av detta känner sig däremot mer maktlösa ju mer de blir motarbetade.

Denna minoritet har bara en sak gemensamt – de är oliktänkande. De har nästan inget gemensamt förutom just detta. De är vanligtvis till och med naturliga fiender till varandra som nu har råkat få en mycket större gemensam fiende genom de påbud som de alla på väldigt olika grunder motsätter sig.

Eftersom vissa av de oliktänkande är ytterst kompetenta vetenskapsmän medan andra är politiska extremister eller allmänna våldsverkare så blir det enkelt för alla som är lojala med makten att klassificera varje oliktänkande person som anhängare till de mest avskyvärda av dem.

När vissa av de oliktänkande berövas sina yrken, censureras, hotas eller på annat sätt hindras från att göra sina motargumenterande röster hörda så tvingas de ta till alltmer dramatiska sätt att få uppmärksamhet för sin regimkritik. Alternativa mediekanaler, civil olydnad och tillståndslösa demonstrationer är några exempel.

Naturligtvis blir de maktlösa ännu mer kritiserade för just detta, och hänvisas istället till de etablerade medieplattformar som makten använder för att sprida sina påbud – där de oliktänkande censureras eller riskerar att förföljas av alla som är lojala mot regimen.

Cirkeln är därmed sluten, och de maktlösa kan nu även hånas för att de har gjorts så maktlösa att de blivit närmast desperata i sina försök att få regimen att föra en dialog om påbuden som de opponerar sig mot.

Jag hoppas att denna förklaring kan kasta ljus på vad som pågår, och om ordvalen i min text påminner dig om en helt annan regim i ett helt annat land i en helt annan tid så är det helt avsiktligt.

Det är nämligen så här oliktänkande har behandlats överallt genom historien.

Kanske borde vi lära oss något av det just denna gång?