De tre ödesfrågorna

Om man gör en krisprognos för världen så är det tre områden som framträder som mer avgörande än andra.

1) En ekonomisk systemkollaps
2) Avveckling av demokratin
3) Ett tredje världskrig

Här lyser alltså den mycket omnämnda klimatkrisen med sin frånvaro, och det beror på att den skulle kunna lösas mycket snabbt om någon av de tre punkterna ovan skulle bli verklighet.

Den avgörande frågan är därför vilken kris som kommer först, och det är också den svåraste frågan att besvara. Men jag ska ändå ge min syn på vad det är som gör att de tre ovan nämnda områdena – utan någon inbördes ordning – ligger närmast i tiden.

1) En ekonomisk systemkollaps kan ske när som helst och den kan också dröja, eftersom den globala ekonomin är uppbyggd som ett pyramidspel som förutsätter att nya deltagare (tillväxt) ständigt tillkommer för att hindra systemet från att kollapsa.

Skulle tvivel på systemets bärkraft plötsligt uppstå i stor skala så kan det kollapsa över en natt, med enorma konsekvenser för såväl samhällsekonomi som privatekonomi. Innan ett nytt system har ersatt det som övergivits – och det kan ta mycket lång tid – så råder ekonomisk och social anarki i stora delar av samhället.

Under en sådan period skulle nästan alla klimatpåverkande utsläpp upphöra under lång tid och därmed gynna miljön på just det sätt som efterfrågas av dagens klimataktivister för att stoppa klimatkrisen.

2) En avveckling av demokratin sker gradvis i takt med att de demokratiskt valda ledare som styr inför mer och mer begränsningar i det demokratiska systemet – vanligtvis motiverat med rikets eller befolkningens säkerhet.

Det kan vara allt från terrorism, utländska påverkansoperationer och kriminella gäng, till pandemier, kränkande uttalanden och missledande information som utgör grund för inskränkningar av olika demokratiska rättigheter.

Genom att avvecklingen av demokratin sker gradvis så hinner folket vänja sig vid allt fler totalitära inslag i samhället, för att till slut även acceptera en fullt utvecklad diktatur utan större protester.

I en diktatur kan radikala miljömål uppnås mycket snabbt genom att helt enkelt ta långtgående beslut som ingen tillåts protestera mot och därmed gynna miljön på just det sätt som efterfrågas av dagens klimataktivister för att stoppa klimatkrisen.

3) Ett tredje världskrig är önskedrömmen för den globala militärindustrin, som precis som alla storföretag behöver ökad tillväxt för att fortleva. Det primära målet för västvärldens militär (NATO) är just nu Ryssland, men även Kina kan komma ifråga framöver.

Småkrigen i Mellanöstern och Nordafrika har hittills kunnat hålla militärindustrins ekonomi vid liv under de senaste årtiondena, men för att de verkligen ska blomstra behövs ett mer omfattande storkrig.

Exakt när detta kommer att ske beror dels på om USA:s president går i militärindustrins ledband helt och hållet eller inte, men det beror också på hur akut det rent ekonomiska behovet av ett nytt krig är för dem. Kanske kan de nöja sig med ännu ett nytt mindre krig någonstans – åtminstone tills vidare.

Ett framtida omfattande och långvarigt tredje världskrig skulle slå ut det mesta av världens industrier och därmed gynna miljön på just det sätt som efterfrågas av dagens klimataktivister för att stoppa klimatkrisen.

SLUTSATS

Som du märkt så får klimatet den länge efterfrågade förändringen av alla tre “worst case” scenarierna ovan. Sen kan man ju fråga sig hur nöjda vi blir av att rädda klimatet till priset av en totalitär diktatur, en global ekonomisk kollaps eller ett tredje världskrig.

Kanske vi hellre skulle ha stoppat diktaturen, världskriget och den ekonomiska kollapsen när allt kommer omkring?

Eftersom ingen vet vilket som kommer först – eller alls – så har jag full förståelse och respekt för alla som väljer helt olika engagemang vad gäller dessa fyra olika områden.