Strategisk försämring

Du har säkert lagt märke till olika slags försämringar omkring dig sedan några år tillbaka som alla har ett gemensamt – de införs på samma sätt!

Det börjar med att något som är bra eller allmänt ok börjar förändras en aning. Bara lite, och nästan omärkligt.

Ett perfekt exempel på denna strategi finns i våra sociala media. Man börjar med ett minimalt reklaminslag som är så kort att ingen hinner störa sig på det. Sedan ökar man inslagets längd stegvis och tar snabbt ett steg tillbaka om reaktionen blir för negativ.

Efter en tid prövar man igen, och upprepar detta steg så länge det behövs till den dag då reaktionen helt uteblir och man kan gå vidare med nästa steg. Det som från början var en blänkare på 5 sekunder har efter några år blivit två långa reklaminslag som efter någon minut kräver att du aktivt stänger av annonsen för att den inte ska fortsätta i 15 minuter till…

När folk väl har vant sig vid detta så nöjer man sig inte med det man har uppnått utan försöker att ytterligare försämra användarens upplevelse på något sätt som går att tjäna pengar på. Detta fortsätter utan slut tills någon eventuellt skapar en konkurrerade tjänst som erbjuder samma sak utan den försämrade upplevelsen.

Risken är bara att även konkurrenten börjar försämra så snart ett nytt monopol har uppnåtts. När man inte har någon konkurrens blir den naturliga utvecklingen att försöka få in mer pengar genom att göra produkten man erbjuder allt sämre för användaren. Sämre ger nämligen mer vinst!

Inom politiken och samhällsdebatten sker i princip samma sak fast med massmedia som verktyg.

Det kan vara så lite som ett förslag eller en tanke som kastas ut i massmedia för att testa vad reaktionen blir. Ofta handlar det om att förbjuda något, eller att tvinga alla till något genom lagstiftning. Något som skulle drabba oss alla och som just därför helst inte ska diskuteras alltför mycket innan det införs.

Det kan även handla om att ta bort någon grundläggande rättighet som råkar stå i vägen för någon ny samhällsfunktion som ska införas. Eller en legalisering av något som tidigare varit förbjudet.

Om motreaktionen blir alltför stark dras förslaget snabbt tillbaka och man låtsas som att inget hänt och går vidare. Det börjar alltid med en försiktig sondering för att testa opinionsläget.

Skulle motreaktionen vara svag går man vidare och ser hur långt man kan gå innan motreaktionen blir för stark. Därefter drar man sig tillbaka och inväntar nästa tillfälle till lansering.

Till slut har folk vant sig vid att det nya tydligen är på ingång så det är lika bra att acceptera det eftersom någon ifrågasättande debatt inte tycks förekomma. Och just frånvaron av debatt är det man vill uppnå med dessa strategier. Hellre dra sig tillbaka och försöka senare än att skapa en debatt som skulle aktivera det motstånd som finns.

När saken så småningom är klar har en ny lag stiftats och något har införts som aldrig skulle gått att införa på annat sätt. Motståndarna inser att det redan är för sent och lyckas därför inte mobilisera något märkbart folkligt motstånd.

Om (eller när) diktatur införs i vårt land så kommer det att gå till på precis samma sätt som beskrivits ovan. Små förändringar som knappt märks, men som ändå vänjer oss vid ett annat system än det demokratiska.

Att alla tvingas göra något för allas bästa är det första lilla steget eftersom det är lätt att försvara genom det vällovliga resultatet. Man ignorerar det helt odemokratiska tvångselementet i processen pga det fina resultatet, och vänjer folk vid att acceptera odemokratiskt tvång för allas bästa i en rad olika frågor.

När detta accepterande väl är etablerat börjar man införa samma procedur med en liten skillnad: att det är bra för många – men inte för alla. Här har man redan börjat luta det sluttande planet mot en diktatur. Och efter en tid när resultatet av det accepterade odemokratiska tvånget efter många sådana små steg enbart gagnar ett fåtal på alla andras bekostnad har man uppnått den eftersträvade diktaturen.

Varje gång du hör någon vilja införa något med tvång för hela befolkningen så vänjer du dig alltmer vid dessa små steg mot diktaturen. Medvetenhet är enda botemedlet och det är därför jag har skrivit denna text.