Varför görs inget åt klimatet?

På samma sätt som de flesta inte upplever några problem med invandringen så upplever de flesta inga problem med klimatet. Visst, det händer en massa nånannanstans och det pratas mycket om det på nyheterna. Men så länge det inte sker något negativt i närområdet eller påverkar vardagslivet så känner sig de flesta inte särskilt berörda av det som händer. Och detta avspeglas givetvis även i vilka politiska partier folk röstar på. Vissa vill göra mer och vissa vill göra mindre.

Så har det alltid varit. Vi som är lite mer medvetna och vill agera förebyggande har alltid varit en liten minoritet. Fredsrörelsen, miljörörelsen, solidaritetsrörelsen, djurrättsrörelsen och resten av alternativrörelsen har alltid kämpat mot en massiv tröghet hos det övriga samhället. Jag var aktiv redan på 70-talet och har vant mig vid att inget förbättras omedelbart bara för att några av oss har fattat lite mer än andra.

Framgången kommer vanligtvis först när katastrofen är ett faktum för samtliga medborgare, eller åtminstone en majoritet. En kärnkraftsolycka, säldöd eller utplacering av kärnvapen kan snabbt få fart på aktivismen och politiska beslut! Men bara tillfälligt. Så snart faran är över så återgår samhället till att passivt fortsätta stödja det som orsakade problemet.

Det måste bli värre innan det kan bli bättre! Det måste göra tillräckligt ont innan man slutar med en destruktiv vana. De flesta har inte tillräckligt ont ännu, och då väntar de hellre med att bryta vanan och hoppas att det går över av sig självt istället.

Så tyvärr, alla nyvaknade miljövänner, välkommen till min verklighet sedan 50 år tillbaka…