Samhället och Individen

Som ung noterade jag att de jämnåriga som var mest politiskt progressiva vanligen kom från mer dysfunktionella familjeförhållanden. Den ilska som låg bakom deras krav på samhällsförändringar kändes som ett surrogat för deras ilska mot någon av föräldrarna.

Men det vore alltför lätt att därför bara avfärda ett politiskt engagemang som ett ouppklarat personligt problem. För det finns faktiskt konsekvenser av ouppklarade personliga problem som samhället inte är särskilt väl anpassat till.

Samhällen byggs för det normala genomsnittet och enligt de samhällsideal som råder. Dysfunktionella familjeförhållanden ingår inte i någondera av dessa. Därför märker den som växer upp i en sådan familj snabbt att samhället är utformat för alla som trivs och är trygga hemma.

För den som inte har det bra i hemmet finns naturligtvis samma möjligheter till uteliv som för alla andra, men dessa är bara tillfälliga pauser i en ständigt pågående dysfunktionell familjesituation. Samhället är inte alls anpassat till den som har detta problem – innan det har gått helt överstyr.

När det har gått helt överstyr finns massor av sociala insatser och vård av alla de slag, men då har personen troligtvis redan levt med problemet under större delen av sin uppväxt och är helt präglad av familjens dysfunktion.

Detta missförhållande är en fullt rimlig anledning till ett politiskt engagemang, även om det har sin grund i ett problem med föräldrarna. För om samhället var anpassat till alla de som växer upp i dysfunktionella familjeförhållanden så skulle inte samhället behöva förändras i just det avseendet.

Därutöver kan det även vara så att föräldrarnas dysfunktion skulle kunna minska i ett förändrat samhälle med annan lagstiftning och resursfördelning. Detta är ytterligare en fullt rimlig anledning till ett politiskt engagemang hos den drabbade.

Vi lär inte slippa dysfunktionella familjer ens i det mest idealiskt politiskt utformade samhället, och vi lär inte heller slippa det hur mycket terapeutisk hjälp de inblandade än får. Det är en kombination av dessa som är lösningen – inte enbart den ena eller den andra.

Både samhället och individen bör därför diagnosticeras på djupet för att lösa problem med dysfunktionella familjeförhållanden.