Den nya ohållbarheten

Det är numera en självklarhet att ha tillgång till all världens tekniska vardagslösningar samtidigt som vi pratar om hållbarhet och dessutom använder just dessa lösningar till att förorda hållbarhet.

Jag vill skilja på två kategorier när det gäller hållbarhet. Den första är allt det vi är beroende av som kan råka sluta fungera när vi behöver det som mest. Det är nog detta problem vi vanligtvis tänker på när vi talar om hållbarhet. Sånt som el, vatten, värme, telefon, internet, TV, radio, drivmedel, mat etc.

Den andra kategorin är allt det vi är beroende av som någon kan stänga av oss från när vi behöver det som mest. Vad kan då detta vara? Jo nu pratar jag inte längre om sådant som inte fungerar eller inte går att få tag i, utan om sådant som fungerar och går att få tag i – men inte för just dig!

Jag talar här om kommersiella verksamheter som har helt andra lagar och regler än våra statliga och kommunala myndigheter. Till skillnad mot våra myndigheter behöver dessa företag inte behandla sina kunder det minsta rättvist om de bara håller sig inom landets lagar. De kan ställa upp helt egna regler för vem som ska få tillgång till deras tjänster och produkter.

I vår globala värld har vi numera vant oss vid att ha tillgång till det mesta som finns på olika håll runt om i världen, och inte minst de globala sätten att kommunicera via internet. Här håller vi kontakt, sprider och hämtar information, samt överför pengar, digitala varor och tjänster.

Allt detta kan plötsligt sluta fungera pga elavbrott och annat som gör vårt samhälle sårbart och därmed betydligt mindre hållbart. Men detta tillhör den första kategorin som vi alla redan är väl införstådda med så den behöver vi inte ta upp tid med här.

Vad händer istället om allting faktiskt fungerar men det företag som äger verksamheten bestämmer sig för att inte låta dig få ta del av den? Men varför i hela friden skulle ett företag göra så?

Nä, just det! Det har vi nog inte tänkt på eftersom det verkar helt osannolikt att ett kommersiellt företag skulle vägra en kund sina produkter. Så låt oss därför tala lite mer om detta!

Ett företag med så gott som monopolställning på marknaden skulle mycket enkelt och effektivt kunna styra sina kunder genom att ställa specifika krav på dem för att de ska få tillgång till företagets varor eller tjänster.

Alla kunder som är medlemmar i en viss organisation får rabatt hos företaget. Detta är mycket vanligt förekommande och ganska oförargligt. Men vad händer om företaget helt vägrar sälja till den som inte är medlem i en viss organisation? Antingen genom att ställa alla icke-medlemmar utanför denna möjlighet, eller genom att tvinga dem att bli medlemmar i en viss organisation för att alls kunna köpa företagets produkt. Här finns stora möjligheter till regelrätt utpressning eller fullständig uteslutning.

Detta vore inte särskilt allvarligt om det bara gällde en populär sorts godis eller ett modeplagg. Men om det däremot gällde möjligheten att få tillgång till el, vatten, värme, telefon, internet, TV, radio, drivmedel, mat etc, så kommer saken i ett helt annat läge.

Ponera att ett företag i så gott som monopolställning vill tvinga dig till ett visst agerande eller gör livet väldigt mycket svårare för dig om du vägrar agera som företaget vill. Kanske är det främst de globala företagen i denna ställning som blir först att utöva sin makt över alla som är beroende av att ha tillgång till deras produkter. Vi talar här om ägarna till Google, Facebook, Twitter, Instagram, Microsoft, Apple och andra lika dominerande företag inom sina respektive branscher.

Om dessa företag bestämmer sig för att enbart erbjuda sina produkter till de kunder som är medlemmar i ett visst politisk parti som de själva gynnar ekonomiskt så skulle de snabbt få makten i vilket land som helst. Kanske själva ägaren till något sådant företag rentav ställer upp som presidentkandidat bara för att det förmodligen skulle gå att vinna hur lätt som helst på detta sätt?

Låt oss återvända till långsiktigt hållbart. Hur långsiktigt hållbart är något som står eller faller med ovanstående form av fullt laglig kommersiell utpressning eller uteslutning? Är absolut lydnad gentemot dessa företag inräknat som en av de avgörande hållbarhetsfaktorerna? Eller går det att klara sig helt utan dessa dominerande företags produkter och på så sätt förbli oberoende av dem och därmed verkligt långsiktigt hållbar?

Jag nöjer mig med att avsluta med dessa frågor så att du i lugn och ro kan fundera över dem om du inte redan tidigare har gjort det. Hur min egen långsiktigt hållbara lösning ser ut kommer jag att beskriva i en kommande text.