En ny sorts diktatur

De flesta människor har lärt sig att känna igen diktaturer – antingen genom direkt erfarenhet eller genom samtida rapportering eller genom att studera historien.

Alla diktaturer har förr eller senare fallit – antingen genom att de besegrats i krig eller genom att diktatorn störtats av folket och ersatts av ett mer demokratiskt styre.

Det är därför näst intill omöjligt att upprepa införandet av samma diktatur som en gång funnits, eftersom alla känner igen dess fula tryne sedan tidigare, och endast ett fåtal historielösa personer blir anhängare till en sådan diktatur. Nazismen, Fascismen och Kommunismen är de tre vanligaste exemplen på diktaturer som vi lärt oss att både känna igen och avvisa på just detta sätt.

Framtidens diktatur kommer således inte att vara någon av dessa tre, utan kommer istället att ha en skepnad som gör att de flesta inte känner igen den som diktatur förrän det är försent.

Den nya diktaturen innehåller precis som de gamla diktaturerna samma totalitära ingredienser som dessa, men paketerade och serverade på ett sätt som gör att vi inte känner igen dem.

Förföljelse av oliktänkande, Yrkesförbud, Fängslande av regimkritiker, Ökad myndighetskontroll, Militär aggression, Statskontrollerad media, Censur av oppositionella yttringar, Demonstrationsförbud – detta är några exempel på ingredienserna i en diktatur.

När vi ser dessa ingredienser kan vi med lättnad konstatera att vi inte känner igen dem i vårt samhälle på det sätt som vi har lärt oss känna igen dem från historiska eller samtida diktaturer.

Och det är just detta som möjliggör för den nya diktaturen att införas mitt framför näsan på oss utan att vi ens uppfattar att det sker. Låt oss därför titta lite närmare på de totalitära ingredienserna en gång till.

Vår statsmakt förföljer inte oliktänkande – det behövs inte så länge massmedia och sociala media frivilligt gör det jobbet åt dem. Detta är en del av det nya – att oberoende media har slutat granska makten och istället granskar alla som ifrågasätter makten.

Vår statsmakt ger inte yrkesförbud – det behövs inte så länge politiska aktivister hotar arbetsgivare till oliktänkande och media hjälper till genom att svartmåla den oliktänkande. Detta är en del av det nya – att ge indirekt yrkesförbud genom att hota med svartmålning av alla som anställer eller anlitar den oliktänkande.

Vår statsmakt fängslar inte regimkritiker – det behövs inte så länge vem som helst kan anklaga dem och få dem fängslade för något helt annat brott. Även här hjälper media till att svartmåla regimkritikern för att skapa en tillräckligt stark opinion mot personen i fråga så att den berättigade regimkritiken kommer helt i skymundan. Detta är en del av det nya – att oberoende media ställer sig på statsmaktens sida mot regimkritiker.

Vår statsmakt ökar inte myndighetskontrollen – det behövs inte så länge den kommersiella digitaliseringen av samhället registrerar alla inköp vi gör och all kommunikation vi har via telefoner och datorer. Sedan kan statsmakten komma åt den information de önskar om alla landets medborgare genom att införa ny lagstiftning när de så önskar. Detta är en del av det nya – att kommersiella företag utför den registrering som en diktatur behöver för att kontrollera befolkningen.

Vår statsmakt sysslar inte med militär aggression – det behövs inte så länge vi samarbetar med världens mest dominerande militära stormakt som är nationalekonomiskt  beroende av att sälja och förbruka så mycket vapen som möjligt. Vi behöver bara erbjuda vårt land som bas för kärnvapen riktade österut och arrangera stora militärövningar tillsammans med den ledande militära stormakten. Detta är en del av det nya – att inleda anfallskrig som en del av en allians istället för som enskild nation.

Vår statsmakt har ingen statskontrollerad media – det behövs inte så länge vi har skattefinansierade TV-kanaler och radiokanaler som megafoner för statsmakten. Detta är en del av det nya – att statligt finansierad media i vårt land kallas oberoende medan statligt oberoende media misstänkliggörs på alla tänkbara sätt i de statliga mediekanalerna.

Vår statsmakt censurerar inte – det behövs inte så länge de dominerande kommersiella aktörerna inom massmedia och sociala media själva sköter censuren av oliktänkande. Detta är en del av det nya – att kommersiella företag ställer sig på statsmaktens sida mot folkets yttrandefrihet.

Vår statsmakt förbjuder inte demonstrationer – det behövs inte så länge massmedia hjälper till att smutskasta eller låter bli att rapportera om demonstrationer för demokratiska rättigheter och yttrandefrihet, och att dessa demonstrationer även hotas med våld av extremistgrupper som gör sitt bästa för att stoppa eller störa demonstrationerna. Detta är en del av det nya – att autonoma extremistgrupper ställer sig på statsmaktens sida mot folkets yttrandefrihet.

Observera att jag inte påstår att ovanstående är en beskrivning av hur den nya diktaturen ser ut idag – det är enbart exempel på hur den nya diktaturen skulle kunna se ut. Poängen med exemplen är att många kanske kommer att inse mycket långt i efterhand att det samhällssystem som de har försvarat och kämpat för visade sig vara just det totalitära system som de trodde sig slåss mot.

Vi har redan påbörjat inskolningen i att leva i en diktatur genom att uttrycka våra tankar och funderingar på de världsomspännande sociala medieplattformarna, väl medvetna om att vi närsomhelst kan bli avstängda, blockerade och uteslutna från alla dessa sammanhang utan att få någon förklaring eller möjlighet till upprättelse genom kontakt med någon ansvarig för plattformen.

Detta vore fullständigt lagvidrigt om det var våra myndigheter som agerade på det sättet, men helt lagenligt när det gäller kommersiella företags agerande. Detta är kanske det mest nya – att de jättestora kommersiella medieföretag som vi idag är så beroende av för vår vardagliga kommunikation och informationsinhämtning agerar helt lagligt precis som regimerna i de gamla ökända diktaturerna gjorde. Vi vänjer på så sätt oss vid hur det är att leva i en diktatur.

Den avgörande frågan för vårt framtida samhälle blir därför om du som individ medvetet eller omedvetet försvarar det som leder till en framväxande diktatur eller om du försvarar det som leder till en stärkt demokrati?