Krig = Diktatur

Man kan inte upprätthålla en demokrati genom att kriga. Själva krigandet innebär slutet för demokratin så länge kriget pågår i det egna landet.

När kriget är över kan man i bästa fall påbörja arbetet med att upprätta någon form av demokrati, men medan kriget pågår så råder diktatur i de krigförande länderna.

Vissa politiska partier förbjuds, all massmedia som inte förbjuds blir underställd statsmakten, vissa religiösa organisationer förbjuds, personer och företag med anknytning till fiendelandet förbjuds, interneras eller utvisas. Mediekanaler med anknytning till fiendelandet förbjuds i de krigförande länderna.

Vid krig införs undantagslagar som ger landets demokratiskt valda regering möjlighet att agera som en diktatur, med utegångsförbud, demonstrationsförbud, interneringsläger, husarrest, allmänna visitationer, tvångsrekrytering , massövervakning, masscensur, massarresteringar och inställda demokratiska val och demokratiska fri- och rättigheter så länge kriget pågår.

Efter kriget bibehålls många av dessa odemokratiska åtgärder under överskådlig tid “för landets säkerhet”. Endast medborgare som är dokumenterat lojala med statsmakten kan räkna med omedelbara lättnader, precis som i vilken diktatur som helst. Hur länge detta tillstånd pågår beror bland annat på hur snart det åter hålls verkligt fria val.

“Det första som går förlorat i ett krig är sanningen” är ett välkänt uttryck. Jag skulle istället säga “Det första som går förlorat i varje krig är demokratin”. Sanningen går sedan förlorad som en direkt följd av detta.