Valfunderingar

När ett missnöjesparti får framgång i ett land, leder det till att missnöjet minskar eller ökar?

Och vad händer med alla partier som blir missnöjda när missnöjespartiet får framgång, blir de också missnöjespartier då?

Hursomhelst – precis som vanligt så verkar halva väljarkåren bli väldigt missnöjd och halva väljarkåren väldigt nöjd med valresultatet.

Är det inte på tiden att vi slutar turas om att vara missnöjda och istället ser till att alla blir lika nöjda med resultatet av ett val?

Fast då måste vi sluta med att låta en regering med knapp majoritet få bestämma som en diktator över alla de andra tills det är dags för regimskifte härnäst.

Majoritetsbeslut är en oblodig kvarleva från den tid då de som var störst, flest och starkast bestämde – det som allmänt kallas djungelns lag. Har vi inte kommit längre idag?

Mitt förslag är att vi istället låter alla få precis lika stort inflytande över de beslut som ska tas, och utformar de olika alternativen så att det blir lätt att fatta de beslut som bäst motsvarar folkviljan.

Så länge vi enbart har politiska partier att välja på så motsvarar detta en regering med samma procentuella sammansättning som riksdagen (fast utan några majoritetsbeslut).

Då skulle inget block som har 51% kunna köra över ett annat block som har 49%, utan alla partier får istället genomföra beslut som gör dem alla lika nöjda (eller missnöjda, om de föredrar att köra över varandra med majoritetsbeslut).

Vill du hellre bestämma enväldigt över den som tycker helt annorlunda än du, eller vill du hellre att ni gemensamt kommer fram till beslut som ni båda är lika nöjda med?

Det ena svaret leder till diktatur och det andra till demokrati. Vår framtid avgörs av var och ens svar på just den frågan.