Polariseringens vinnare

De enda som vinner något på polarisering är extremisterna.

Ju mindre polarisering desto mindre makt får extremisterna eftersom debatten då handlar om det som är gemensamt och förenar istället för det som skiljer – dvs en konstruktiv debatt.

Ju mer polarisering desto mer makt får extremisterna eftersom debatten då handlar om de största motsättningarna och allt som skiljer – dvs en destruktiv debatt.

Varje gång du betonar de stora skillnaderna mellan dig och din meningsmotståndare så främjar du bara extremismen hos båda parter och driver på polariseringen ytterligare.

Och när du på detta sätt stärker extremismen hos din meningsmotståndare så vill du så klart motverka den genom att själv bli ännu mer extrem åt det motsatta hållet.

Så fortsätter denna djävulsdans och meningsmotståndarna blir mer och mer extremt polariserade och ingen av dem inser att det är de själva som får den andra att bli allt starkare.

Om detta går tillräckligt långt i samhället så tvingas till slut alla som står mellan dessa extremister att välja sida – mot pest eller mot kolera – och då har vi en upprepning av vad som hände under 30-talets strider mellan nazister och kommunister som fick båda partier att växa tills det ena partiet kunde utplåna det andra.

Ska historien upprepa sig eller har vi lärt oss vad ökad polarisering alltid leder till?

När jag hör mina politiskt intresserade vänner till vänster och höger debattera så är mitt svar att det ser väldigt illa ut och att omedvetenheten kring detta är gigantisk.

Kanske är du själv en av de många omedvetna som driver på denna upprepning av historien?