Våldsnormaliseringen

Varje gång en man använder våld i samhället så kommer hans fortsatta användning av våld bero på hur samhället bedömer hans våldshandling.

Om samhället ser våldshandlingen som ett avskyvärt avvikande beteende så kommer han att försöka undvika våld i framtiden – såvida han inte av någon anledning föredrar att vara en avskyvärd avvikare.

Men om samhället ser våldshandlingen som något ytterst vanligt förekommande som just män gör så kommer han istället att känna sig normal och typiskt manlig efter sin våldshandling, och därför inte ha minsta tanke på att undvika våld i framtiden.

Män som däremot undviker våld blir i detta samhälle betraktade som de verkliga avvikarna, och om man dessutom begär att de sätter stopp för alla mäns våld så kan man även skuldbelägga dem för de våldsamma männens våldshandlingar.

De våldsamma männen känner sig därigenom helt befriade från ansvar och skuld för sina våldshandlingar, och kan förnöjsamt känna sig som normala män och fortsätta med sitt våldsamma beteende utan minsta skuldkänslor eller tvekan.

Om samhället dessutom ständigt upprepar att den våldsamme mannen är precis lika mycket värd efter en brutal våldshandling som han var innan våldshandlingen så har vi verkligen lyckats undanröja alla hinder för ett fortsatt självsäkert och normaliserat våldsbeteende hos dessa män.

Vi får det samhälle vi förtjänar.