Representantfällan

Redan från födseln har vi vant oss vid att bli representerade, dvs någon annan för vår talan och fattar beslut åt oss istället för att vi gör det själva. Som nyfödd är detta ganska bra, men när vi blivit vuxna nog att ta hand om oss själva så har vi blivit så vana vid att bli representerade att vi kan ha svårt att ta oss ur detta förmyndarskap.

Till att börja med lever vi i ett samhälle som styrs av våra politiska representanter istället för av oss själva. Vi får visserligen välja mellan ett drygt halvdussin rikdsgspartier vart fjärde år, men däremellan har vi inget att säga till om alls. Detta representativa parlamentariska majoritetsstyre kallar vi demokrati – ett ord som paradoxalt nog betyder folkstyre.

Nästan allt i samhället är sedan uppbyggt på samma sätt, med representanter som fattar majoritetsbeslut i olika sammanhang – i allt från ideella föreningar till kommersiella bolagsstyrelser. Och om det inte är vi själva som sitter som representanter i något av dessa sammanhang så är det alltså alltid någon annan som för vår talan och tar våra beslut åt oss.

Antingen är det just så vi vill ha det, eller så har vi inte tänkt på att det skulle kunna vara annorlunda – eller så vill vi helst bestämma själva men har ingen möjlighet att göra det i detta system. Enda sättet att slippa bli representerad av någon annan är att helt undvika att ingå i sådana sammanhang.

Men även om du därmed blir en självständig och fritänkande individ som alltid för din egen talan och tar dina egna beslut så finns det ändå en representantfälla som du – oftast helt omedvetet – riskerar att falla i. Detta beror på att det är en så kallad honungsfälla, dvs en mycket smaklig och tilltalande fälla.

Om du är starkt engagerad i något som gör att du höjer din röst och verkar aktivt för denna sak, så kan det hända att du så småningom upptäcker någon annan som gör detsamma – fast ännu mer aktivt och med starkare röst som når ut till oändligt många fler.

Du inser då att denna person dels förtjänar ditt fullständiga stöd och dels gör att ditt eget starka engagemang blir helt försumbart vid en jämförelse. Det kan då vara både mycket lockande och tilltalande att låta denna person representera dig så att du inte längre behöver engagera dig alls, eller åtminstone inte så mycket som tidigare.

Personen ifråga behöver inte ens känna till att du låter den representera dig, och den har inte heller gjort några försök att få representera dig. Tvärtom kanske den vill att så många som möjligt fortsätter att engagera sig och representera sig själva precis som du gjorde tidigare. I detta fall blir alltså representationen helt ofrivillig, och till och med oönskad från representantens sida – till skillnad mot de representanter som röstas fram i ett val av något slag.

Du själv väljer i denna situation att låta din egen röst tystna och ditt engagemang falna, för att istället kanske ägna dig åt helt andra saker som känns mer motiverade med tanke på att din representant nu gör hela jobbet åt dig på ett bättre sätt än du själv någonsin skulle kunna göra.

Känner du igen dig i detta? Jag gör det, och det är just därför jag skriver detta inlägg.

Jag har för vara att enbart skriva om saker eller föra fram perspektiv på saker som jag inte ser någon annan skriva om. Om jag noterar att någon annan redan fört fram det som jag själv har att säga så avstår jag från egna inlägg och delar istället det som någon annan har uttryckt lika bra eller bättre än jag själv.

På detta sätt får jag tid över till mina övriga otaliga engagemang och observationer, och kan ägna mig åt dem istället, tills någon annan eventuellt gör även detta lika bra eller bättre än jag. Till slut kanske jag på detta sätt blir helt avlastad allt jag har att säga och kan ägna mig åt inre kontemplation på heltid.