Så överlever du i polisstaten

För snart tio år sedan varnade jag för en polariserad samhällsutveckling som riskerar att resultera i en polisstat och som därför behövde hejdas. Nu ser jag inte längre något civilt sätt att stoppa denna utveckling och tipsar därför istället här om hur du kan överleva i en framtida polisstat.

Tvivlar du? Lyssna bara på våra ledande politiker – både regeringen och oppositionen förklarar att våra myndigheter inte längre klarar av att lösa de akuta samhällsproblemen och vill därför lägga över detta ansvar på oss medborgare istället. Det är vi som ska hjälpa myndigheterna att lösa samhällsproblemen, och klarar vi inte detta tillsammans så är det vårat fel.

Fast vi medborgare är ju sedan länge vana vid att myndigheterna tar hand om alla samhällsuppgifter – det är ju därför vi betalar skatt – så vi lär knappast lösa några samhällsproblem åt myndigheter och politiker.

Det enda som då återstår för politikerna att göra är att införa den polisstat som jag har varnat för. Antingen blir det den då sittande regeringen som gör det för att kunna behålla makten, eller så blir det oppositionen som gör det för att uppfylla sitt vallöfte om att lösa de samhällsproblem som den då sittande regeringen misslyckats med.

Men vad innebär en polisstat?

Huvudsakligen en nolltolerans mot de samhällsproblem som har med lagbrott av olika slag att göra. Detta leder vanligtvis till en rad mycket ovanliga åtgärder i ett demokratiskt samhälle: periodiska och lokala utegångsförbud, omfattande och allmänna identitetskontroller, dagliga razzior mot misstänkta, allmän övervakning och avlyssning, anonyma civila informatörer, utökade befogenheter för polisen och inskränkt rättssäkerhet för privatpersoner.

Allt detta förutsätter naturligtvis en mångdubbling av antalet poliser. Akuta snabbutbildningar med allt lägre krav på kompetens blir då en tänkbar möjlighet. En annan är fördubblad lön eller privilegier som gör polisyrket så attraktivt att polisen blir numerärt överlägsen alla kriminella organisationer även lokalt – en snut i varje knut. En tredje möjlighet är olika samarbeten med militär genom att införa temporära och lokala undantagstillstånd tills de aktuella samhällsproblemen anses lösta.

För att införa en polisstat krävs förutom poliser att det finns ett stort antal kriminella som antingen utgör ett hot mot regimen eller mot allmänheten eller mot varandra i olika grupperingar. Beroende på vilket eller vilka av dessa hot som är aktuella så kan de kriminella antingen innebära ett större eller mindre hot för dig som privatperson än själva polismakten.

Hur ska du då klara dig i en polisstat?

Du kan börja med att inte vara kriminell, vilket ju borde vara ganska enkelt att uppfylla. Men i en polisstat räcker det med att du SER kriminell ut, BETER dig likt en kriminell eller LIKNAR en viss person för att du ska bli misstänkt, gripen och anhållen. Det kan räcka med att du uppfattas som nervös, rädd eller allmänt avvikande för att dra till dig polisens uppmärksamhet.

Ett lämpligt alternativ är då att hålla sig borta från både poliser och kriminella eftersom poliser huvudsakligen utposteras där kriminella antas hålla till. Var beredd att flytta till områden och delar av landet som är relativt fria från kriminalitet, och var beredd att flytta igen om kriminaliteten även kommer dit.

Skaffa dig ett socialt nätverk som kan hjälpa dig mot både kriminella och polisen. Vänner inom polisen eller kriminella kretsar kan ibland vara en fördel men oftare en nackdel på grund av att din koppling till någon av dessa parter kan göra dig till principiell fiende för motparten. Bättre är att ha vänner i högre positioner med inflytande över både polisen och kriminella utan att tillhöra någondera. Sådana kontakter är helt optimala att ha, men därför också mycket sällsynta.

Ett socialt nätverk som kan intyga din hederlighet för polisen och din pålitlighet för de kriminella kan räcka långt om du skulle råka ut för någondera parten. Utan detta kan du snabbt hamna i mycket obehagliga lägen i båda fallen.

Förhoppningsvis får du dock ingen användning för dessa tips under överskådlig tid, men jag hoppas ändå att min utläggning här har fått dig att inse att du faktiskt har en egen roll i den samhällsutveckling som pågår – trots att du nästan inte har något som helst inflytande över den i vår nuvarande form av demokrati. Förutom en dag vart fjärde år.