Den avgörande skillnaden

Sedan jag flyttade från huvudstaden till en av de små orterna på landsbygden mitt i Smålands glasrike så har jag noterat en faktor som gör att ett lokalsamhälle antingen gradvis byggs upp eller sakta försvinner – och precis som jag har skrivit om tidigare så handlar det om kulturen och de människor som producerar den.

Vad du än sysslar med, ju fler du lyckas nå ut till desto framgångsrikare blir du. Idag kan vi alla nå ut på ungefär lika villkor via internet, men fysiskt kan vi fortfarande bara nå ut brett via storstäderna.

Var finns de stora kulturlokalerna, den stora publiken, de nationella scenerna, de nationella huvudkontoren, nationella massmedia? Jo i storstäderna och ibland enbart i huvudstaden.

Den som vill nå ut maximalt dras därför som av en magnet mot storstäderna och slutligen mot huvudstaden eller internationella huvudstäder. Detta har dränerat otaliga bygder på den kultur som personen i fråga har bidragit med lokalt.

Landsbygden förser på detta sätt storstäderna inte bara med alla jordbruksprodukter utan även med det mesta av den kultur som konsumeras där. Det är en mycket enkel ekvation som handlar om tillgång och efterfrågan.

Men jag ser förutom detta obalanserade scenario även ett helt annat som inger stort hopp om framtiden för landsbygden: Personer som av olika anledningar inte är intresserade av att maximera sin publika framgång till varje pris utan hellre väljer att ha den framgång som är möjlig i den bygd där de föredrar att leva.

Antingen har de växt upp i den trakten och vill därför vara kvar, eller så har de valt att flytta dit av olika anledningar och vill därför vara kvar. Sannolikt därför att de trivs med sin omgivning på ett sätt som de inte skulle göra i storstaden.

De har för övrigt minst lika stor talang och potential som de mest populära att maximera sin framgång genom att vara i storstaden istället, men de väljer alltså att fortsätta utvecklas lokalt istället.

Både ekonomiskt och massmedialt ger detta val vanligtvis ett mycket magrare resultat än i storstan, men i vissa fall kan den ändå bli så att “berget kommer till Muhammed” istället för tvärtom – dvs publiken och massmedia kommer långväga för att ta del av den unika kulturyttring som enbart erbjuds på den lokala landsbygdsorten.

Busslaster som går i skytteltrafik från storstäderna till kulturen på landsbygden istället för tvärtom är ett scenario som jag både hoppas och tror kan bli en mycket vanlig syn i framtiden!

Ju fler kulturarbetare som som väljer att ha sin verksamhet på landsbygden desto större möjligheter för ännu fler att göra likadant. Som jag tidigare skrivit om anser jag att det är kulturen i en bygd som avgör om folk vill stanna kvar eller bosätta sig där.

Arbetet kan man alltid pendla till – kulturen vill man leva i.