Det förutsägbara kriget

Det finns ett sätt att förutsäga krig och fred. Det är genom att helt enkelt betrakta bådadera som en affärsidé. Ibland är fred lönsammare än krig och ibland tvärtom.

Något av det mest lönsamma som finns är företag som bygger infrastruktur i form av byggnader, vägar och liknande. Något annat lika lönsamt är tillverkning av vapen och militär utrustning. Minst lika lönsamt är det att sälja energi till detta i form av el, olja och drivmedel av olika slag. Men det allra mest lönsamma är ändå att låna ut pengarna som finansierar allt detta. Det är därför i första hand den affärsidén vi bör granska i förhållande till krig och fred.

När penningutlåningen till ett lands uppbyggnad och militära upprustning har börjat stagnera så finns det inte längre lika mycket pengar att tjäna på detta som tidigare. Det blir då mer lönsamt med krig eftersom det innebär en närmast obegränsad utlåning till ytterligare militär upprustning samt till underhåll och reparation av förstörda värden. Penningutlåningen styrs med andra ord över från den konstruktiva freden till det destruktiva kriget.

Men när ett krig har hållit på under en tillräckligt lång tid så finns det inte längre några stora värden att rasera och därför inte heller någon ökad efterfrågan på vapen. Det har då blivit mer lönsamt med fred och det stora återuppbyggnadsarbete som det innebär. Penningutlåningen styrs raskt över från det destruktiva till det konstruktiva igen.

Denna cykliska pendelrörelse upprepas sedan så ofta som det behövs för att maximera vinsten i själva affärsidén att låna ut pengar. Det som för tillfället är mest lönsamt av krig och fred blir det som för tillfället råder.

Hur man med obegränsade ekonomiska resurser ser till att det blir krig respektive fred är inte svårt att lista ut med tanke på hur världens politik styrs av ekonomiska intressen. Men detta ligger utanför ämnet eftersom poängen med min text bara är att påvisa hur själva affärsidén med penningutlåning förhåller sig till krig och fred.