Könsdysfori

I den förvirring som råder inte bara kring dysforisk könsidentitet numera – utan även kring de psykologiska förklaringarna av densamma – så finns det en helt annat förklaring till alltsammans som aldrig tas upp i sammanhanget, eftersom den förklaringen än så länge inte ingår i den västerländska vetenskapens världsbild, och därför aldrig tas upp i västerländsk massmedia.

Jag talar naturligtvis om den världsbild som enligt statistiken omfattas av ca hälften av världens befolkning – reinkarnationsperspektivet.

Även om väldigt många i Västvärlden har en kristen religiös tro på ett fortsatt liv enligt bibeln, och lika många i övriga världen har en muslimsk tro på ett fortsatt liv efter döden enligt koranen, så motsvarar detta inte alls den ständigt upprepade återfödelse som är fundamentet inom den hinduistiska och buddhistiska världsbilden, samt inom många av de nyandliga rörelser som vuxit fram i Västvärlden under det senaste århundradet.

Reinkarnationsperspektivet är starkt kopplat till begreppet karma, dvs “det man sår får man skörda”, eftersom själva vitsen med reinkarnation är möjligheten till individuell utveckling genom oändligt många liv – både som människa, som djur och som växt.

Utan att gå in alltför djupt i reinkarnationsperspektivet och de många olika uppfattningar som råder inom detta ska jag ta upp just den uppfattning som förklarar könsdysfori på ett mycket enkelt sätt.

Så här lyder den förklaringen: När ett barn blir till så går fostret till att börja med igenom upplevelsen av en upprepning av alla sina tidigare inkarnationer. Från ett rudimentärt växtliknande tillstånd via ett vattenlevande fiskdjurs utveckling till ett alltmer mänskligt igenkännbart foster som slutligen föds till världen och påbörjar sin uppväxt som som barn och ungdom som till slut blir en vuxen människa.

Denna process går alltså igenom individens miljontals tidigare inkarnationer ända fram till den senaste, som en form av påminnelse om hur man har tagit sig dit. Ju längre tillbaka i tiden desto kortare och mer sammanfattad blir upprepningen av ett visst liv, och ju närmare nutid en tidigare inkarnation har varit desto längre tidsperiod varar upprepningen av den.

Under de första barnaåren går man snabbt igenom en ganska stor mängd liv som primitiv urtidsmänniska, för att i ungdomsåren ha nått fram till att börja repetera inkarnationer från relativt modern tid under något år eller två. Efter tonåren har man bara ett par av de allra senaste inkarnationerna kvar att upprepa upplevelsen av, och när man blivit 30 år gammal är all repetition slutligen över, och man kan äntligen påbörja den nuvarande inkarnationen helt fri från den inbyggda upprepningsprocess som man dittills har genomgått.

Och därmed har vi kommit fram till hur denna upprepningsprocess enkelt kan förklara den könsdysfori som ibland uppstår under uppväxtåren hos vissa individer:

Eftersom man ibland inkarnerar som man och ibland som kvinna, så blir barnaårens repetitioner av tidigare liv antingen en upprepning av en lång rad liv som man eller av en lång rad liv som kvinna – eller växelvis av liv som man och liv som kvinna. Det är framför allt i det senare fallet som en pojke eller flicka under en kortare eller längre tid kan repetera ett tidigare liv där den hade motsatt kön mot vad den faktiskt har i det pågående livet.

Detta förklarar inte bara varför en könsdysfori plötsligt kan uppstå, utan även varför den lika plötsligt kan försvinna när en viss inkarnationsupprepning just har passerats, samt varför vissa kan ha en betydligt längre period av könsdysfori när det pågår upprepningar av flera tidigare liv i rad med motsatt kön.

Det betyder också att för den som nästan uteslutande har haft tidigare inkarnationer som det ena könet så kan en första inkarnation som det motsatta könet i värsta fall leda till en livslång könsdysfori.

Söker man förklaringar till könsdysfori så kan reinkarnationsperspektivet vara väl värt att beakta oavsett om man själv har just denna världsbild eller inte. Jag har en helt annan världsbild, men det hindrar mig inte från att både ha kunskaper om och kunna förmedla andra världsbilder än min egen som intressanta förklaringsmodeller för enskilda fenomen.