Vetenskapelse?

Människan har nu kommit så långt att hon kan programmera om DNA hos många livsformer och kan snart även utforma fungerande livsmiljöer på andra planeter.

Föreställ dig att vi i en framtid har obegränsade möjligheter att experimentera med olika livsformers DNA och därigenom kan skapa livsformer som inte funnits tidigare.

Tänk dig också att vi då även har funnit en planet som skulle gå att leva på för en livsform som liknar oss, men med helt andra fysiska egenskaper än de som människan har. Kanske en kiselbaserad humanoid som andas en blandning av kväve och väte och lever av ljus, mineral och vatten?

Vi kan då designa ett par sådana varelser och skicka dem till planeten med de lämpliga betingelserna för att leva och föröka sig där. Vi följer deras utveckling på avstånd men lägger oss inte i så länge allting verkar gå bra.

Men sedan kanske hela mänskligheten går under i någon oväntad katastrof på jorden! Medan den livsform som vi skapade kanske utvecklas vidare på sin planet ovetande om vad som hänt oss.

Kanske funderar de över sitt ursprung och drar sig till minnes att någon eller något har skapat dem till sin avbild? Kanske börjar de tillbe oss människor och kalla oss gudar?

Möjligen bråkar de om att det inte finns några bevis för vår existens och att de därför snarare har sitt ursprung i en slumpmässig evolutionär process av något slag.

Men kanske skrivs det även tjocka böcker av några som tror på oss om hur allting en gång började?

Kanske borde vi själva betrakta varje sådan skapelseberättelse som en helt naturlig konsekvens av en mycket långt framskriden vetenskap?