Anklagelsen är straffet

När ett samhälle har kommit tillräckligt långt i sin totalitära utveckling så behövs inte längre några fällande domar mot samhällskritiska medborgare – det räcker mer än väl med enbart själva anklagelsen.

Den oskyldigt anklagade blir då tvungen att dansa efter samhällets byråkratiska pipa för att inte omedelbart bli fälld för lagtrots. Detta kan vara en både tidskrävande och ekonomiskt påfrestande process som kan få vem som helst att hellre avstå från befogade samhällskritiken.

Men det som framförallt är avsett att knäcka den anklagade är det psykologiska övertaget att kunna tvinga en oskyldig medborgare till denna form av underkastelse genom att anklaga den för något som den ändå kommer att bli frikänd från.

Detta är den moderna formen av gamla tiders gatlopp, som var ett grymt fysiskt straff som utdelades efter att den anklagade befunnits skyldig. Skillnaden idag är att motsvarande straff är psykiskt och utdelas direkt efter själva anklagelsen.

Det räcker alltså med att anklaga den som ska straffas i ett samhälle som börjat bli totalitärt. Straffet är inbyggt i anklagelsen och utdelas direkt enligt ovan, oavsett att man senare blir helt frikänd.

De som utdelar straffet är inte bara samhällets byråkrater, utan ofta bidrar även journalister, arbetskamrater, grannar och andra bekanta – och i värsta fall även vänner och familjemedlemmar.

I ett redan totalitärt samhälle blir detta helt uppenbarat, men i ett samhälle som nyligen har börjat utvecklas i den riktningen kan man behöva vara extra uppmärksam för att notera sådana tendenser.

Kanske kan du redan erinra dig något exempel från din egen eller någon annans erfarenhet? Annars kan du istället ha ovanstående i åtanke framöver, för att se om du kan skönja några tecken på en sådan utveckling.